KONKURSBO ELLER GUDS VERK del 2 (2)

Det att arbeta i Guds rike är inte detsamma som att ordna med ett konkursbo eller något som är på konkursens rand. Att verka Guds verk med nederlagsstämning i sinnet, bringar bara katastrof. Ingen av oss är satt till ”att rädda” verksamheten, den är ju i sig själv en räddningsmission. Likväl verkar det ofta som allt sträv går ut på att hålla det gående. Det kommer väl också av att vi befattar oss med så mycket som Herren själv inte önskar att hålla vid liv; och på många sätt kanske det har varit ett dödfött tilltag. Det som är fött av Gud segrar över världen. Det gäller inte bara oss personligen, men omfattar också Guds verk. Därför vill också allt som är fött av Gud i verksamheten bli stående. Det andra faller och går konkurs, och de må gärna ske. Men när vi således tvingar oss själv till att fortsätta med verksamhetssätt och verksamhetsmedel som inte fött av Anden, kan vi till sist få inbillat både oss och själva och andra till att tro att det är äkta saker. Och det är svårt att gå i konkurs, smärtfullt att göra sig av med ting som man älskar, även om dessa är döda. Det är ingen överdrift att säja att den religiösa aktiviteten i dag långt överstiger de andliga förutsättningar som är verksamma hos de kristna. Guds rikes träd är omfångsrikt i den del som är över jorden, medan roten—det osynliga livet—är spätt och litet grundfästat. Guds tanke med det hela är emellertid inte att trädet skall falla i en kommande storm, men att det skall skjuta djupare rötter nedtill och bära frukt ovantill. Det är Guds väg och tanke med sin församling.                                    

Översatt från norsk författare

KONKURSBO ELLER GUDS VERK DEL1 (2)

 Det är en känd sak att det finns en grundstämning i vilken den stora mängden av människor befinner sig, i bestämda och säregna tidsperioder, t. ex. i musiken, i målarkonsten och inte minst i diktningen. Men allra klarast kommer denna grundstämning fram i det profana livet, i arbetslivet, familjelivet, föreningslivet och i politiken. Man behöver inte vara så väldigt gott orienterad inom dessa nämnda områden för att kunna fastslå att vi i dag lever under pressen av en grundstämning som är dödsmärkt. När man ser sig om och upplever den dominerande stämningen som råder kommer det kända bibelordet: "Vi har tidernas ände inpå oss," (1 Kor 10:11) osökt i våra tankar.

Om man lyssnar till vår tids nya musik, får man en märklig förnimmelse. I diktningens värld blir dödseglarna och negativisterna bästsäljare. Och den moderna målaren tror att han nu äntligen har besegrat materialismen som bröt fram i generationerna . För honom, står den sunda och naturliga vardagsmänniskan framför hans produkt och förundrar sig. Det verkar  för honom vara sjuka fantasifoster --och det är väl helt onödvändigt att peka på, att i det sociala livet hänger konkursstämningen som en röd lykta i folkets och de styrandes sinnen. ”Denna världens ande” förbereder de sina till något som tycks vara oundvikligt..

Så kommer frågan till oss kristna. Skall vi låta oss dras med i samma malström och låta oss behärskas av samma undergångstämning och konkursmentalitet? Svaret måste bli ett starkt och avgjort nej!

Det kunde vara frestande att börja plocka fram bibelställen för att bevisa att i Guds rike är det aldrig någon plats för någon ’låt-gå-mentalitet’. Där är det aldrig konkurs, undantaget av det som är från oss själva, och som inte hör hemma på det området.

När de andra säjer nedöver, då skall vi säja uppöver. När de andra sänker huvudet, då skall vi lyfta det, för vår förlossning närmar sig. När de andra ropar förlorad, då skall vi ropa frälst! Vi skall med andra ord behålla en grundstämning av seger, glädje och framgång—trots yttre förhållanden i världen. För Guds rike är inte av denna världen. Det som alltid har varit svårt för den kristne i denna världen, är att se och värdera ting utifrån vissheten om att i Guds rike är det annorlunda. Det gäller både oss själva och arbetet i Guds rike.

Inte så att jag skall ha det bättre än andra, som någon kanske påstår, men jag skall vara bättre än andra. Det att vara kristen är inte detsamma som att ha en säker livspolicy, så en får det gott, inte minst på äldre dar. Den få-det-gott- mentaliteten som behärskar många av vår tids kristna bör vara på vakt, så att inte en eventuell vedermöda, med martyriet som följd ,kan  komma att drabba  många  så de avfaller från tron.

Vi borde hellre ändra på detta uttryck: ”De kristna är inte bättre än andra, men de har det bättre,” Och säja: ”Vi kristna ska inte vänta att ha det bättre än andra, men vi bör vara bättre”.  Vi bör inte bli offer för det självmedlidande som tillåter allt i en svår tid. I stället skall vi ha ett budskap till världen om att leva rikt och gå mot strömmen och den undergångsvind som blåser i världen.

Om vi skall vänta med att leva ett segrande liv tills det blir bättre tider, kan vi lika gott slå från oss den tanken för gott. Det blir aldrig goda tider för en kristen som vill leva ett segrade liv i denna världen. Det är att kämpa trons goda kamp. Den glädje och tillfredställelse som ett sådant levnadsätt för med sig har ingen förbindelse med stämningen och det förhållande som härskar i världen . Den rådande mentalitet bland många kristna i dag är, utan att man är tillräckligt uppmärksam på det, ganska starkt präglat av tidens konkursanda. Men detta uttryck blir inte brukat, det tillåter inte djävulen. I stället brukar vi uttrycket ”ärlighet” ”Uppriktighet” ”kristen realism”, ”man får erkänna det som det är” osv.  Och under dessa ovissa försäkringar lever man ett slarvigt kristenliv, i en stämning av uppgivenhet och andlig trötthet, utan någon egentlig vilja till eller ansträngning för att få det annorlunda. Men själen blir sjuk av andlig slapphet och att leva i en ständig känsla av otillfredställelse utan att detta leder till ett bättre tillstånd. En ofruktbar känsla–man kan också säja: en känsla som har överlevt sig själv och låtit anledningen till förändring gå sig förbi—är nästan farligare än förhärdelse. Båda tillstånden är i varje fall dödande för andelivet. Och det värsta av det hela är att många lägger sig till att sova på kudden:” Jag klarar det ju inte själv, men det är Gud som får gripa in och göra något med mig,”. Min vän, jag försäkrar dig att Gud aldrig griper och gör något med dig, med mindre du vill det själv. Om du inte söker efter den djupaste orsaken till ditt slöa liv, kommer du aldrig att upptäcka att du inte vill leva helt för Jesus och ta på dig det offer som ett segrande liv kräver av dig. Skulle Gud vara intresserad av ett slött kristenliv? Är han inte det, varför lever vi då i ett sådant tillstånd? Grunden kan inte vara någon annan än att vi själva inte vill komma ut från slöheten.

Andens kraft till liv och tjänst Uppdatering

Joh. 20, 19-22.

Det är intressant att läsa om Jesu första lärjungar; Petrus, Jakob och Johannes och alla de andra, före och efter Pingst. Vi läste om att de före pingst var innestängda, samlade innanför stängda dörrar av fruktan för judarna.

Men två av deras egna kom glada och sade de. Vi har sett Herren. Det var Emmausvandrarna. Strax händer detta; Mästaren står där livs levande, han kom medan dörrarna var stängda. Och sade;”Frid vare med Er”. ”Såsom min Fader har sänt mig så sänder jag er. Så sänder jag eder!

Vilken uppgift för fruktande lärjungar. Hur skall detta kunna ske? Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er. Vilket härligt löfte om kraft! Kraft till att vittna om Jesu uppståndelse, och handla på hans ord, som Jesus sade innan han lämnade dem. De gick till Övre Salen och väntade på kraften.

När sedan pingstdagen var inne blev de alla uppfyllda av helig Ande och begynte tala andra tungomål allt eftersom Anden ingav dem att tala. Apg.2:1, Gal. 3:13–14.

Nej, tungotal skall vi inte tala om säger några. Kan man inte få Andens dop utan att man måste tala i tungor? Många ställer den frågan idag också. Jag vill svara med doktor Charles H Price. Han säger: Om du vill ta emot Andens dop så du kan säga med aposteln Petrus på pingstdagen; Det är detta som är sagt genom profeten Joel. Då måste du få ett Andens dop med tungotal. För Petrus citerar från Joel på pingstdagen; Och det skall ske att jag skall utgjuta Anden över alla människor. Joel 2:28-2

Hade jag inte fått ett Andedop med tungotal, hade jag måst säga; Det som Petrus fick var förutsagt av profeten Joel, men det jag fick är något annat. Och det hade inte varit så roligt och då hade jag gått miste om mycket härligt genom åren.

Men jag fick uppleva Andens dop med tungotal. Också Jesus talade om vad de som trodde på honom skulle få uppleva när pingstdagen var kommen, och Anden blev sänd Joh. 7:37. Strömmar av levande vatten skulle flyta fram från deras innersta skulle de som trodde på honom få, efter det som var sagt. Och när de som undrade på pingstdagen vad detta kan betyda? och några trodde de var druckna av sött vin, sade Petrus; Nej, vad ni ser den här morgonen är detta som är sagt för flera hundra år sedan av profeten Joel.

I de yttersta dagarna, säger Gud, skall jag utgjuta min helige Ande över alla människor och era söner och döttrar skall profetera och era unga män skall se syner och era gamla män drömma drömmar. Ja, där lever vi nu, och Guds Ande är utgjuten överallt på jorden.

Löftet om kraft står kvar! Och ligger som ett konto och väntar. Det vill säja, att församlingarna skall ta ut löftet på samma sätt som de första kristna. Och sp skall vi satsa på det som är det allra viktigaste, människors frälsning. Sovande kristna skall väckas, och ofrälsta som är döda i synder och överträdelser skall födas på nytt till det behövs kraft. Men Jesus sa ju: När den helige Ande kommer över er skall ni få kraft. Andlig födslokraft vill Herren ge oss som löser ut människor från, det som har bundit dem till Guds härliga frihet . Vi tackar Gud för vad som sker nu,

Från hela vår värld kommer seger rapporter. Låt oss be om en mäktig väckelse över hela vårt land. Med tal i tungor och profetia skall Herren väcka sin köpta brud. När gåvor delas och sjuka helas står Guds församling i vapenskrud , och som snart skall ryckas upp Herren till mötes , och så skall vi alltid få vara hos Herren.

LOVPRISNING ÄR TRO I FUNKTION 2 (2)

Låt mig upprepa att lovprisning inte ersätter gamla sanningar, men i stället blir den desto härligare, pris ske Gud. Sedan jag har kommit in i denna lovprisning, har frälsningen blivit härligare och härligare. ”Istället för att kunna härda ut” så har jag fröjdats i frälsningen. Allt som hör Gud till har blivit fullt av härlighet. Människor ifrågasatte vad Paulus gjorde och lärde. Den store aposteln uttryckte sig så här: ”Efter det sätt som de kalla en partimening”( eng. ”villolära”) tjänar jag mina fäders Gud så att jag tror allt, som är skrevet i lagen och profeterna. Man finner då att profeterna var ”fanatiska män”. Men ordet fanatisk har flera betydelser. Den riktiga tydningen är att dessa män praktiserade vad de predikade. I den bemärkelsen vill också jag vara ”fanatisk. Om man predikar lovprisning, bör man också praktisera det. Paulus citerade ofta gamla testamentet och stödde all sin undervisning därpå. Han praktiserade det han förkunnade. Och om detta säger han, att folk kallade det en partimening eller en villolära. Men var det en villolära, så var ju också David villfarande. Ja, då var alla de, som talar om detta från gamla testamentet villfarande. Om, det nu är riktigt som den naturliga människan säjer. Men bibeln säjer ju också att vi skall vara ”ett särskilt folk ”eller - såsom engelskan uttrycker det—” ett besynnerligt folk”.

Lovprisning har mycken välsignelse med sig.

Det står i Ordspråksboken: ”Silver prövas genom degeln och guldet genom smältdegeln, så och en man genom sitt ryckte”(eng. genom sin lovprisning”).

När guld skall renas, sätter man till eld. Och om vi börja att  prisa Gud, så kommer Guds eld. Guds eld fyller oss, och det orena som finns i guldet, kommer då att flyta upp till ytan och försvinna. Och så blir det rena guldet kvar. I Jes61: 11 säger Herren, att rättfärdighet och lovsång skall växa upp tillsammans inför alla folk. Du skall alltid finna, att ett folk som lovar och prisar Gud blir ett Andefyllt folk. David säjer: Jag vill prisa Herren alltid, hans lov skall ständigt vara i min mun. Salomo säger att tungan har liv och död i sin makt. Den kan åstadkomma mycket negativa ting. Men med den kan jag också välsigna både Gud och min nästa. Om hans pris ständigt är i min mun så har jag inte tid att vara negativ. Om  vi som Guds folk använde mer tid att prisa Gud ,då skulle vi ha mer seger över tungan. Låt oss som prisa Gud mer. Lovprisning är något som omnämns överallt i Bibeln. När man läser Bibeln med detta som ämna så får man se det överallt. Detta har man läst i åratal, men man har inte gått in uti detsamma. I åratal har vi sjungit om att vi skall prisa Herren, men nu vill vi verkligen begynna att gör det. I Ps 48 och första versen heter det: ”Stor är Herren och högt lovad…” Är Herren stor för oss som tror i dag? Är Jesus dyrbar? Då bör vi prisa honom mer. Vem har gjort mer för oss än han har gjort? Ju mer vi prisar och lovar Herren desto mer dyrbar blir han för oss. Man säjer, att om man prisar Gud, så driver man bort folk. Jag finner att det är raka motsatsen. Många gånger har jag upplevt, att medan vi stått där inför Herrens ansikte och prisat honom, så har folk kommit fram med tårar i sina ögon och böjt sig för Herren. Folk har gjort upp sina mellanhavanden, medan vi prisat Gud. Någon har gått fram till en annan och slagit sina armar om densamma och sagt: Förlåt mig! Vi skall helt kort ge tre praktiska exempel på lovprisning ur Bibeln. Paulus och Silas. Det var vid midnattstid. Deras ryggar var sönderslagna och värkte. Men de sjung och lovade Gud. Fängelset började ge med sig. Guds närvaro blev så stark att fängelset sprängdes och alla bojor löstes. Fångvaktaren blev frälst . Ibland kan man känna sig bunden, men när man börjar prisa Gud kommer man strax i anden. Halleluja.

När Gud bor ibland Israels lovsånger, det är då bojor brista och fängelseportar öppnas. Vad gjorde de första kristna innan pingsten kom? I Luk 24:53 står det att de var alltid i helgedomen och prisade och lovade Gud. Så kom pingstdagen med ett väldigt dån, och en mäktig vind, en storm. Tungor som av eld kom ned och satte sig på var och en, och alla blev fyllda av helig Ande. Den mäktiga predikan som sedan hölls av en man som i sig själv var mycket svag resulterade i att omkring tre tusen människor blev frälsta. Ja, vi vet att det verkar prisa Gud.  Låt oss läsa i det nittonde kapitlet av Uppenbarelseboken. Somliga säjer: Jag tycker inte om lovprisning. Jag är ledsen för sådana kristna! Jag ropar till Herren och säjer: Herre öppna deras ögon! De kommer att bli de olyckligaste människor i himmelen om inte deras hjärtan förvandlas. Se här vad vi läsa; ”Sedan hörde jag liksom starka röster av en stor skara i himmelen som sade: Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud!” Och åter sade de: Halleluja! Och de fyra väsendena föll ned och tillbådo honom som sitter på tronen och sade: Amen! Halleluja! Det är vad som pågår i himmelen tjugufyra timmar om dygnet genom alla evigheter. Och så står det, att det kom en röst från tronen som sade: ”Loven vår Gud, alla i hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora! Och jag hörde liksom röster av en stor skara, likt bruset av stora vatten och dånet av starka tordön. De sade: Halleluja!” Och så står det, att de sade: Låt oss vara glada och fröjdas! Ja, himmelen är ju fylld av lovprisning. Och ordet säjer att i dessa dagar skall vi ha himlen redan här på jorden. Gud har gett ett underbart budskap till oss. Ett budskap om frälsning lovprisning och tillbedjan! Ett budskap som Gud använder i dessa dagar. Ja, höj din röst och lova Herren! Och praktisera, vad du hört, och du skall se, att det verkar! Amen! Halleluja!