Förvandlingens mysterium

Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga.  Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. 1 Kor. 15:50-54 (läs hela kapitel 15)

När Paulus tänkte på uppståndelsen från de döda och fröjdade sig över alla härliga löften som berör denna bibliska sanning, kretsade hans tankar också kring Jesu tillkommelse.

Genast anmälde sig frågan: Hur blir det då med alla de på Jesus troende som ännu lever kvar här på jorden i det ögonblick Jesus uppenbarar sig på skyn? Följer de med till himmelen tillsammans med alla de heliga som uppstår ur sina gravar eller måste också de gå dödens väg först, och stå upp senare?

Då blir det uppenbarat för Paulus att de som ännu är i livet när han kommer, och som tror på Jesus, de skall få följa med honom till himmelen. Detta kallar vi den första uppståndelsen. Upp20:6.

Alla skall förvandlas. Både de som är avsomnade i tron på Jesus och som nu vilar i Paradiset, och de som är i livet vid Jesu tillkommelse skall förvandlas. De som är i Paradiset har avklätt sig sin jordiska kropp och får en ny vid uppståndelsen.

De som ännu lever kvar på jorden när Jesus kommer för att hämta hem dem som är redo att möta honom, deras jordiska kroppar förvandlas i ett ögonblick. Paulus önskade att få vara med om detta, han säger: "Vi skulle vilja undgå att avkläda oss och istället få överkläda oss, så att det som är dödligt blev uppslukat av livet". Nu fick han inte uppleva detta, utan fick också avkläda sig sin jordiska kropp. 2Kor 5:1–10.

Men det kommer att finnas en skara på jorden som undgår att avkläda sig sin jordiska kroppshydda. Det är dessa som lever när Jesus kommer, och som är redo att möta honom. Paulus säger: "Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.". Fil. 3:21.

Detta är vad Guds ord säjer. Ty kött och blod kan inte få Guds rike till arvedel. Inte heller får förgängligheten oförgänglighet till arvedel. 1 Kor. 15:50.

Det måste bli en förvandling. I Israels historia har märkliga ting skett som påminner om förvandling och himmelsfärd, och som kan ge oss vägledning när det gäller denna hemlighet; "förvandlingens hemlighet".

Jag tänker på Hanok, eller Enok som han kallas i Nya Testamentet. Han vandrade med Gud i 300 år. Plötsligt var han borta. Hur gick det till? Detta hände så tidigt som i vår historias första tidsålder. Gud tog Enoch hem till sig. 1 Mose. 5:24. Och innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. Hebr. 11:5.

Jag tänker också på Elia, eldsprofeten, som gick och samtalade med sin efterträdare Elisa. Plötsligt sänkte sig en vagn ner från himmelen. Elia stiger upp i vagnen och så bär det iväg hem till Gud. Bibeln säger att 50 män sökte efter honom i tre dagar utan resultat. Han var hemma hos Herren!

Mose fina avslutning på jordelivet läser vi om i 5 Mose. 34:5. Uppe på berget Nebo, drar Gud Moses livsande tillbaka. På hebreiska står det: "Han dog vid en kyss av Guds mun". Gud satte sin mun intill hans, och drog hans livsande tillbaka. Sedan begravde Gud hans kropp i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Hans jordiska kropp har ännu ingen funnit. Men han var med Jesus, Elia, Petrus, Jakob och Johannes på härlighetens berg. Matt. 17:1-13. Jag har undrat om Mose och Elia fick sina förhärligade kroppar lite tidigare än andra?

Vad för slags kropp blir då den förhärligade kroppen? Den blir precis lik den förhärligade kropp Jesus hade efter uppståndelsen. Det blir en andlig, himmelsk kropp. Jesus uppstod i sin förhärligade kropp, men han hade en synlig skepnad och han hade en hörbar stämma. Man kunde ta på honom, ta honom i handen. Han åt flera gånger tillsammans med sina lärjungar. Han till och med lagade till en frukost på stranden för de sina med sina förhärligade händer. Joh. 21:4-14.

Efter sin uppståndelse var Jesus fri och oberoende av tid, rum, tyngdlag och materia. Så som Jesu förhärligade kropp var efter uppståndelsen från det döda, sådan kommer också den frälsta och förvandlade människans kropp att vara. Vi blir iklädda oförgänglighet och odödlighet. 1 Kor. 15:50-54, Fil. 3:14.

Tänk, att sådan som Jesu uppståndelsekropp och förhärligade kropp är, sådan blir vår kropp som troende vid förvandlingen. Då är vi inte beroende av tid, plats och tyngdlag längre. Då har detta skett som står skrivet: "Döden är uppslukad av livet!"

Det dödliga är iklätt odödlighet. Detta blir den strålande kronan på alla de härliga upplevelser vi då kommer att få vara med om.

Då är alla ett

Förvandlingen har skett

Och kung och tiggare bär samma dräkt.

Varför säjer ni inte ett ord för att hämta kungen tillbaka?

2 Sam 19:9-15.    Det var folk i alla Israels stammar som gick tillrätta med varandra. Kampen var nu över. Nederlaget var ett faktum. Absalom, som hade stulit deras hjärtan och fört dem bakom ljuset, var nu död i kriget. David deras egen konung och Herrens smorde, han som hade befriat dem från filisteernas ok måste nu fly ur landet .

Absalom var en fullfjädrad politiker och hade fört folket över på sin sida. Han var tidigt på plats. Varje gång det kom någon som hade en sak han ville lägga fram för kungen och få dömd, kallade Absalom på honom; Din sak är God och rätt, sade han. ”Men hos kungen är det ingen som hör på dig. Bara de ville sätta mig till domare i landet! Då skulle var man som hade någon sak han ville ha rätt i komma till mig, och jag skulle hjälpa honom till sin rätt.” Och när någon gick fram för att böja sig för honom, räckte han ut sin hand och tog tag i honom och kysste honom. Så gjorde han med hela Israel när de var på väg till kungen för att få hjälp. Och Absalom charmade och stal deras hjärtan. Vi läser om detta i 2 Sam 15:1-6.

Kampen om makten och herradömet!

Tog inte slut efter Saul och Davids tid, den var och är långvarig, men utgången är viss Tack o lov. Läs 2 Sam 3:1.

Bara de ville sätta mig till domare i landet sade Absalom. Men går du till kungen med detta, kan du inte vara trygg för vad utfallet skall bli. Du riskera då att tappa saken. Kampen om makten och herradömet i riket efter att David hade blivit vald till kung var hotat. Först när han var smord av Gud, och vald av allt folket, både Juda och Israel, till deras kung. Först då stod konungadömet vid makt. 2 Sam 5:1-5.

Kampen om makten och herradömet i våra liv pågår så länge vi lever. Gud har smort sin Son till kung. Hans rike är teokrati, Guds styre. Det betyder att hans ord och vilja är ensamrådande. All rätt och makt och ära tillhör honom allena.

Hans herradöme är utan gränser. Det täcker alla livets områden det synliga som det osynliga tankar ord gärningar. Målet är att hela vårt liv föres in under hans kontroll, lett och styrt av Herrens Ande. Också vi som en gång krönte Jesus till vår Herre och konung i våra liv, är ständigt i farozonen. Frågan är denna.

Kan han vara konung utan att vara domare? Måste Kungens ord vara avgörande i envar sak? Till alla tider, och vid varje tillfälle?

Ofta möter vi inte den sympati och förståelse vi väntar hos Kungen. Och det händer inte så sällan att vi tappar saken. För när Ordets ljusstrålar går genom våra liv, då avslöjas dolda tankar och mänskliga motiv. Och då är det inte nåd att få för självlivet. Absalom passar då på tiden. När vi är på väg in till konungen, ställer han upp. När vi har bestämt oss för att göra Guds vilja och lyda vår Konung. Då är det en som kommer å möter oss med sin till synes välmenta råd. Först och främst är Absalom en bild på vår egen natur- självlivet som alltid håller med oss och alltid ger oss rätt. Som ständigt vet om att föra oss bakom ljuset och bedra oss. Det är farligt att höra på Absalom, ty till sist börjar vi tro på honom och tro att han har rätt. Istället för att pröva allt i ljuset av Guds ord ger vi efter för egna och andras önskningar och intressen. när Det låter kanske så förståndigt och bra . Ingen blev omtyckt och lovprisad som Absalom.

Han var den vackraste mannen i hela riket. Han charmade alla med sina fagra ord och löften, och vann inflytande. Fler och fler gick över till honom. Till slut blev samman-svärjningen så stor att David måste fly. Det var folket själva som valde. Det är du och jag som väljer själv. Ingen kan göra det i stället för oss. Ofta är det en hel församling som ställs inför ett val.

En ny tid kräver en ny kurs får man höra, som är i stil med folks vilja och smak. Absalom passar in i tiden, han kanske vinner mest inflytande bland de unga och oerfarna, men som älskar liv å nya trender. Därför blir ansvaret så stort för dem som skall leda dessa ungdomar. Pressen från världen och tidens ande är så stor att det skall mod till att stå för sanningen. Men en kristen bör kunna stå för sanningen, och för sin överbevisning, även om man blir stående allena.”I dag har utvecklingen gått så långt att ingen kan stoppa den”, får vi ofta höra. 2 Tess 2:3.  

Ja, det är sant, för avfallet från tron har gått längre än vi kan ana. Vi kan inte vända strömmen, men vi kan gå emot den. Vi kan uppmana och förmana andra att göra detsamma. Det är den döda fisken som driver med strömmen, den levande simmar emot den.

Konung David kommer tillbaka på tronen i Israel och förnyelseväckelsen begynner. 2 Sam 19: 9-15.

Folket började tänka om och öppna sina hjärtan för Gud och säja: ”Konungen som har befriat oss från våra fienders hand, och räddat oss från filisteerna, har måst flytta ut ur landet för Absalom” honom vill vi ha tillbaka på tronen. Och en sann andlig väckelse som har med ånger och bot, och har med vårt personliga förhållande till konungen att göra började. Det är så en förnyelseväckelse begynner. Sann förnyelse begynner alltid med omvändelse. Har vi svikit vår egen kung? Har han dragit ut ur landet? Då hjälper det lite att sjunga lovsånger till kungens ära. Från sitt läger i Mehanaim följde kung David noga med i allt. Han visste också vad de talade med varandra om i Israel.

Det var detta han hade väntat på. Då sände kung David bud till prästerna Sadik och Ebjatar med de orden: Tala till Judas äldste och säg: "Varför skall ni vara de sista att hämta kungen tillbaka?" Härigenom vann han alla Juda mäns hjärtan utan undantag. Då vände Konungen tillbaka och kom till Jordan. Men Juda hade kommit till Gilgal för att möta kungen och föra honom över Jordan.

Sändebuden från Babel

2 Krön 32:24-26 , 2 Kon 20:2-19.

Vi såg på hur Herren botade Hiskia från sin sjukdom, när han bad till honom om det. Herren svarade honom och gav honom ett tecken Herren lät skuggan gåt tillbaka de tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa.

Men sen läser vi vidare om hans rikedom och härlighet, och hans högmod.

Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt och därför kom vrede över honom. 2 Krön 32:25. Han blev högmodig.

Rikedom ära och berömmelse, de låter bra, men de finns också en fara med detta. Jag kom till Norge som nyfrälst och vi var några stycken i följe . Vi skulle på möte Langesund. Där var de stora möten på Restaurang Langesundsbad. Det var mycket folk och de stora predikanterna i Pingstväckelsen på den tiden var där. Då var de någon som sade att det är en svensk broder här, Och så blev jag uppropad att komma fram och säja något.

Jag minns att jag läste från Fil 4,4 om glädjen i Herren. 

Gläd er i Herren alltid. 

Det var inte så mycket jag sa om detta. Men jag hade läst om någon som hade sagt att den hårfina gränslinjen mellan glädjen i Herren, och glädjen över vad man har blivit genom Herren, kan inte upptäckas med ett mänskligt öga. Om vi inte ger Herren ära, och lovsjunger honom skall högmodets förbannelser uppsluka våra välsignelser. Jag minns att mötesledaren sa: Det ligger mycket i detta.

Kan inte djävulen få oss ner i misströstan, så vi tycker att vi är värdelösa, så försöker han få oss i det andra diket, att vi blir högmodiga .

Den mäktiga segern över general Sanherib blev känd vida omkring, och Hiskia fick ett namn som hade respekt med sig. Vi läser; och Herren räddade Hiskia och Jerusalems innevånare ur den assyriske kungens hand, och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor.

Många förde gåvor till Herren i Jerusalem, Och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda konung, och Hiskias anseende växte efter detta hos alla hednafolk. 2Krön 32,22-23.

Överallt talade man om Hiskia, han blev internationellt berömd.

Och inte nog med detta. Bland de många stadsbesöken kom också representanter från Babel. Tänk, Babels ambassadörer kom, och inför dessa diplomater tog Hiskia all ära. Han sa inte ett ord om den Gud som hade gett honom hälsa igen, och hade gett honom allt de han hade.

Vi läser; Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt. 2Krön 32,25. Han glömde att de var Gud som hade välsignat honom. Detta är skrivet till lärdom för oss. När Babels Ambassadörer kom för att fråga honom om det stora undret som hade skett, och tecknet med skuggan på solvisaren som hade gått tio steg tillbaka, då skulle Hiskia varit försiktig, och inte visat dem sina rikedomar, eller visste han inte vad Babels sändebud hade i sinnet. Vi behöver veta vad ordet Babel betyder, de betyder förbistring. 1Mos, 1-9. De var väldigt smickrande för Hiskia att få besök av sådana prominenta personer, men han skulle inte hälsat dem välkomna till sitt hus. När sändebuden kom för att höra sig för om de under som hade skett med honom, och i landet, lämnade Gud Hiskia för att pröva honom och få veta vad som var i hans hjärta. 2 Krön 32:31. Babylons män är ute efter oss också och vill komma in med samma ärende, och säja; låt oss bygga oss en stad och ett torn vars spets når upp till himmelen. Och låt oss göra oss ett namn, men då får vi ta lärdom av Hiskias fel, och inte hälsa dem välkomna. Genom smickret från Babylons män visade Hiskia dem allt vad han ägde, men Herren prövade Hiskia, och fick veta allt högmod som fanns i hans hjärta. Och när han ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems innevånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte, i Hiskias dagar. 2 Krön 32:26. Ja, det är bäst att ge Gud äran.