Joh.
5:1-15
Denna berättelse om vad som
skedde vid Betesdadammen i Jerusalem har alltid gripit mitt hjärta. Lidande
människor av olika slag; blinda, halta och förtvinade hade samlats runt denna damm,
som hade fått namnet Betesda vilket betyder barmhärtighetens hus.
Vid en viss tid kom en
ängel på besök och rörde upp vattnet i dammen. Den förste som då steg ner,
sedan vattnet hade kommit i rörelse, blev helad oavsett vilken sjukdom han än
led av.
Så, de skedde under varje
gång ängeln kom.
Denna hälsning ifrån
himmelen påminde dem om att Gud inte hade glömt dem. Dammen var stor och hade
fem pelargångar, och låg nära fårporten.
Det blev alltid stor
rörelse runt dammen, när ängeln kom på besök. Detta hade blivit en tradition, och det var inte lätt att komma med
något nytt där. De var lika varje gång. Knappt var änglabesöket förbi, så
började man vänta på nästa besök. Och vem skulle då bli botad?
Men en dag kom Jesus till
Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna, och gick till
Betesdadammen och till mannen som legat där lam i 38 år och som hade varit med om
många änglabesök, till glädje för några, men till besvikelse för honom. När
Jesus frågade honom om han ville bli frisk, sa han; de kan jag inte, för jag
har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet har kommit i rörelse. Medan
jag försöker komma dit, är det alltid någon annan som hinner före mig.
Det var alltid någon som
kom före honom, som han säger, och så
var det varje gång ängeln kom på besök. Nu kom Jesus själv till dammen, han som
under alla dessa år hade sänt en ängel. De var ett ovanligt besök. Alla vid
dammen visste att när ängeln kommer, skall han röra upp i dammen. Men nu kom
Jesus på ett nytt sätt till dammen, obegränsad och otraditionellt går han till
mannen. Och på Jesu ord ”Stå upp, tag din säng och gå” reser den lame sig upp
för första gången på 38 år och går med fasta steg från Betesdadammen. I alla
dessa år hade han vant sig vid att det var sängen som skulle bära honom, men nu
bar han själv sängen.
Men de som skedde denna dag
gick emot alla religiösa traditioner; det var sabbat den dagen. Självklart blev
de judiska ledarna förargade och beordrade mannen att lägga sig ner på sängen
igen och finna sin plats bland de sjuka. Deras gud botade ingen på sabbaten,
menade de. Plötsligt står mannen inför detta faktum. Han står inför valet att
antingen göra som Jesus sade eller att göra som de judiska ledarna sade. Och
han valde att lyda Jesu ord och bekände; ”Han som gjorde mig frisk sade till
mig att ta min säng och gå”. De som lagen inte förmådde, de förmådde Jesu enkla
ord. Jesu ord hade kraft med sig, och förvandlade hela hans liv.
Jesus talade som en som har
myndighet, och inte som de skriftlärde och fariséerna. Vilka ord följer vi?
Många har valt att följa religiösa traditioner och ceremonier, men inget av
detta kan förlösa Guds kraft och få de sjuka och lama att resa sig och gå. Men
Jesus har samma kraft idag, De religiösa ledarna sa , du får inte bli frisk ,
och bära sängen på sabbaten. Men Jesus både var och är herre över sabbaten. Den
här gamla berättelsen är ju också en bild på vår tid, och på en hel massa
kristen och religiös verksamhet man har väntat, och väntar på en förändring.
När ängeln kommer (när de kommer som vi kan godkänna) då skall de ske stora
ting. Men nu har Jesus kommit för att vi skall ha liv och övernog! Nu är den
välbehagliga tiden! Nu är den helige Ande verksam! Nu har Jesus slakt, att var
två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Han vill
bara veta vad vi vill! Vad vill vi? Mannen vid dammen ville bli frisk, och
Jesus botade honom.