JESUS, känner Du Honom?

Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte sanningen. 

Han bekände: "Jag är inte Messias." 

De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" 

Han sade: "Nej, det är jag inte." 

"Är du Profeten?" 

Han svarade: "Nej." 

Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 

Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" 

Några fariséer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" 

Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." 

Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade "Se Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." 

Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son." Joh. 1:19–34 

När världens frälsare ställde sig fram inför folket säger Johannes; "Mitt ibland er står en som ni inte känner!" Joh. 1:26. 

Jesus kom i ringhet och i hemlighet, därför var det så få som förstod att Frälsaren hade kommit! Jesus blev med alla sina underverk och sin starka förkunnelse som en främling bland människorna! "Vem är då denne," sade man.

Helt ifrån början av Jesu verksamhet var det så. Det var så få som förstod att Gud hade gästat sitt folk. Förutom Josef och Maria, hon som skulle föda världens Frälsare, var det Simeon, Hanna och Elisabeth, samt några herdar som höll vakt om sin hjord på Betlehems ängar och några visa män från Österns länder kom för att ge honom sin hyllning, som fick höra det glada budskapet av ängeln; Idag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Luk. 2:11. Några kände till det, men den stora mängden var ovetande om det stora undret.

När sedan Maria och Josef gick till templet med barnet som sed var, så visste ingen att de hade världens frälsare med sig. Inte ens prästen som tog barnet i sin famn visste det. Hur är det i dag? Måste det sägas detsamma idag, som det sades på den tiden år 33; "Mitt ibland er står en som ni inte känner!"? Och det som Jesus sade till sina lärjungar; "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus". Joh. 14:9. 

Guds Sons kommande i människogestalt, kommer alltid att vara en gåta för det mänskliga intellektet. Det ligger inte på förståndets plan, men hemligheten uppenbaras för den som har ett öppet sinne och längtar efter honom! När världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror! 1 Kor. 1:21.

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft! 1 Kor. 1:18. 

Genom att tro på och ta emot ordet om korset, och öppna sitt hjärta för honom som dog för oss, lär vi känna honom! Det är skillnad på kunskap och att känna till. Man kan ha kunskap om någon, men det är inte detsamma som att man känner personen närmare. Detsamma gäller vårt förhållande till Jesus. Det är bra att ha kunskap om honom, men det räcker inte. Genom mötet med honom och att vi lever med honom och vandrar tillsammans med honom, kan vi säga med sångaren; Nej, han är ingen främling i dag, jag har mött honom nu även jag!

En konstnär målade en bild av Jesus och fick beröm för sin målning, men han sade; När jag har lärt känna honom bättre skall jag måla honom bättre! Skall vi lära känna Jesus bättre, sker det genom erfarenhet. Det är bara de som känner honom som litar helt på honom, och de litar helt på honom därför att de känner honom. Det var genom erfarenhet Abraham lärde känna Gud mer och mer, och så har det varit med alla Guds heliga. När vi riktigt lär känna honom vill vi älska honom mer och mer, han som har älskat oss först. Och då vill han sörja för att vi inte är overksamma eller utan frukt. 

Skall vi lära känna Jesus, måste vi få hjälp av den helige Ande. "Han skall förhärliga mig", sade Jesus. Joh. 16:14.

GUDS TRIUMFTÅG

2 Kor 2:14-17.

Paulus tackade ständigt Gud! När han skrev till de olika församlingarna börjar han alltid med att tacka Gud för dem. När det gällde honom själv så kunde han inte tacka Gud nog för allt han hade fått uppleva med frälsningen i Jesus Kristus. Han säger; Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva. Jesus är Guds gåva till oss alla såväl som till Paulus och han såg i den gåvan hur outsägligt rik den är. I honom säger han finns visdomens och kunskapens alla skatter fördolda Kol 2:3.

Här i 2 Kor 2:14–15 tackar han Gud som i Kristus alltid för oss fram i segertåg. Jesus har vunnit en evig seger, och vi kan få vara med i hans segertåg eller triumftåg! Jag minns hur vi sjöng under den härliga väckelsen vi upplevde för en del år sedan som gick under namnet; Marana Ta! En vers som vi sjöng om och om igen i en sång var; i trumf skall han föra oss hem, i triumf skall han föra oss hem. I triumf på den levande vägen vi går, ty den seger han vunnit är vår.

Paulus tackade Gud för den segerglädje han upplevde i gemenskap med Jesus, och han belyser detta med som är hämtad från en romersk härskares triumftåg, när han vänder hem efter att ha vunnit en stor seger. Så ser Paulus evangeli segertåg över världen, som ett stort triumftåg, där Jesus är den store segerherren! I ett romerskt triumftåg brukade de som tagits tillfånga föras fram tillsammans med segerherren, de skulle visas upp som segertroféer , som skulle göra segerherren stor!

Paulus ser nu sig själv och alla Jesu efterföljare som Kristi fångar , de hade blivit besegrade genom kärlekens evangelium , och bojorna de bär är Guds kärleks band. Varje kristen människa har blivit en Jesu fånge, hans livegne, som Paulus säger i 1Kor 7:22.

Det står skrivet om Jesus; Han for upp i höjden, efter sin död och uppståndelse. Han tog fångar, inte med våld , Nej, de överlämnade sig frivilligt till honom för att bli hans efterföljare.

Varje dag kommer det nya frivilliga med i Jesu triumftåg, som får vara med och sprida evangeli glada budskap likt en väldoftande rökelse. Våra liv får nämligen en ljuvlig och livgivande doft i gemenskap med Jesus, och genom att vi allestädes utbreder hans kunskaps vällukt. Gud vare tack som i Kristus alltid för oss fram i segertåg, eller i triumf efter grundtexten. Paulus ser det som en Guds stora triumf när han tänker på alla frälsta som har blivit vunna för Jesus. Kristna som förr var motståndare till Guds verk är helt förvandlade och är med i evangeli segertåg! Paulus som förr hade varit en farisé och förföljde de kristna, dem som var på den vägen som han säger i Apg9:2 fick möta Jesus, när han på sin resa till Damaskus, för att om han funne några som var på den vägen, han skulle föra dem bundna till Jerusalem.

Men då skedde det att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom, han föll ned till jorden och blev så bländad av Guds härlighet att han blev blind. Han blev ledd in i Damaskus och Herren sände en av sina tjänare, Ananias till honom! Han går och lägger sin händer på honom och säger; Herren har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bli uppfylld av helig Ande. Då var det strax som om fjäll föll från hans ögon och han fick sin syn igen och lät döpa sig. Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus att han var Guds son, och utbredde kristuskunskapens vällukt! Gud vare tack säger han som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft!

I ett romerskt triumftåg brukade segerherrens tjänare svänga sina rökelsekar för att utbreda välluktens kunskap om segern som vunnits. Genom denna bild ser Paulus Guds sändebud utbreda evangeliet om Jesu seger på varje plats! Gud vare tack, som i Kristus allestädes utbreder hans kunskaps vällukt! Paulus är så gripen av denna kristuskunskap att han skriver två kapitel om den. Läs de två första kapitlen i 2 korinterbrevet och se vad han predikade. Det var en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.

Men denna kristusförkunnelse har lidande med sig. Därför sade Herren när han kallade Ananias att gå till Paulus; jag skall visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn skull! Man kan säga att Paulus fick lidandet för Kristus i födelsedagsgåva. Det är många som inte ser detta som en välsignelse. Men vi ser här när vi läser vad Paulus skriver i 2Kor:15 . Vi är en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som blir frälsta och ibland dem som går förlorade. Och när vi utbreder denna Jesu kunskaps vällukt, så verkar detta på två sätt. För dem som älskar mörkret och inte vill omvända sig verkar denna kunskap från död till död, en dödslukt till död! Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, vi blir inte önskvärda som förkunnar detta budskap.

Men för dem som tror evangeli glada budskap blir vi en lukt från liv till liv! För oss som blir frälsta är det en Guds kraft till frälsning. Vad gör det då om vi får lida smälek av människor som föraktar och förkastar frälsningens budskap, denna glädje som vi upplever när människor tror och tar emot glädjens budskap är så rik och härlig så den väger upp all smälek. Spring upp av fröjd säger Jesus, eder lön är stor i himmelen.

Vi läser om Mose i Hebr11:24-26. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll Kristi smälek för större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

Vem är nu skicklig härtill säger Paulus, och han svarar själv först i 2 Kor 3:5. Icke som om vi själva var skickliga att tänka ut något såsom kommer det från oss själva, utan den skicklighet vi har kommer från Gud som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund ett som inte är bokstav utan ande, ty bokstaven dödar men anden gör levande! Och han säger vidare här i 2 Kor 2:17. Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, eller; vi förfalskar ju inte av vinningslystnad Guds ord som så många andra gör; utan av rent sinne drivna av Gud förkunnar vi ordet inför Gud.

Ja, må Herren få hjälpa oss att vara trogna mot hans ord och inte kompromissa, eller att ge efter för att tillfredställa människors smak, men vinna seger, då får vi vara med i hans triumftåg och utbreda hans kunskaps vällukt tills han kommer.

Nytt vin i nya säckar!

Matt 9:14, Mark 2Kap.

I sitt samtal med Johannes döparens lärjungar om fastan, hänvisar Jesus till brukandet av nya säckar till det nya vinet. En bild på det nya som evangeliet har med sig, Jag skall komma tillbaka till det.

Det var inte något bindande lagbud, när det gällde fastan som vi vet.

Det nya livet hade strömmat in i lärjungarnas hjärtan, det skapade sina egna former. (Inte formbundenhet, formstränghet)

De skulle fasta men inte sörja. Rom 8:2. Jesus säger; inte kan väl bröllopsgästerna fasta när brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar, då brudgummen tas från dem, då skall de fasta. Men Jesus säger;

Jag skall se eder åter, och då skall edra hjärtan glädjas.

Pingstdagen kom med nytt vin i nya säckar för det nya livet i Kristus.

Livets Andes lag som tillhör livet i Kristus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Rom 8:2. Frihetens lag.

Friheten finns i Kristus. Ingen får ta vår glädje ifrån oss. Den är Vår styrka.

Vi behöver inte kretsa kring vår egen ringhet, att vi inte räcker till, eller försöka hålla en viss standard. I som ved Guds makt hålles oppe genom tron! Står det i den norska bibeln. Vi är som vi är, beroende av Herren. Inte i mig själv, men i honom.

I honom har vi allt! Innehållet är liv, nytt vin som sjuder och bubblar. Tänjbara säckar så vinet bevaras. Jesus rev isönder fariséernas gamla gudstjästformer, men förhindrades att skapa nya säckar, för den nya han vill ge. I vill inte komma till mig för att få liv, sade han till dem.

Det första livstecknet i nådens rike är att det går isönder för syndaren. Men Jesus helar och upprättar Halleluja.

Ett nådens år från Gud.

I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galiléen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge det betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren." Luk. 4:14–19

Nya förbundets tid kallas också nådens år. Jesus kom för att ropa ut ett nådens år från Gud. Nu är det nåden som härskar. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Joh. 1:17. Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. Rom. 5:20–21.

Nu är det nådens tid. Jesus kom för att ropa ut ett nådens år. Nu är det nåden som har herravälde. I gamla förbundets tid hade man ett jubelår vart femtionde år, 3 Mos. 25:10. I jubelåret blev all skuld efterskänkt, alla slavar blev fria och all egendom gick tillbaka till den rätte ägaren. Det är därför Jesus kallar det ett nådens år, ett jubelår från Gud. Pingst betyder femtio, femtio dagar efter påsk. Nu är det nåden som härskar, nu är det jubelår, nu är det försoningsdag.

Därför förkunnar vi de goda nyheterna om att det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 2 Kor. 5:19. Därför ropade Jesus ut ett nådens år från Gud och han lade till; "Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge den betryckta frihet och predika ett nådens år, ett jubelår, från Herren."

Nåd betyder gratis! Alla som blir frälsta blir det av nåd. Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Tit. 2:11. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Rom. 3:23-24. Likväl är det många kristna som arbetar och kämpar i egen kraft och till ingen nytta. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Rom. 3:20. Därför måste det bero på tro för att det skall vara av nåd.

Frälsningen är av nåd, Andens dop och fullhet är av nåd, nådegåvor och andlig utrustning är av nåd. Helgelse är också av nåd. Titus förklarar i sitt brev kapitel 2:11–13; Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Det finns ingen plats för egenrättfärdighet, egna gärningar, egen berömmelse eller vad vi kan prestera. Paulus säger; "Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig". 1 Kor. 15:10.

All berömmelse är utestängd. Allt är av nåd!