OMSORG OM VARANDRA

Att ha omsorg om varandra och ha Jesus som förebild

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Matt. 11:29

Lär av mig, säger Jesus! Det är därför nyttigt att följa Jesus genom evangelierna, så att vi där kan få lära känna honom bättre. Läser vi noga och med eftertanke, under bön och Andens vägledning, skall vi säkert få uppleva många överraskningar. Kanske får vi se sidor hos Jesus som vi tidigare inte har sett, eller kanske rent av inte lagt märke till!

Just med tanke på omsorgen om vår medmänniska, och vår umgängelse med dem - har vi oändligt mycket att lära av Jesus. Han är vår store läromästare när det gäller att ha omsorg om varandra! Petrus talar om att han har gett oss ett exempel, för att vi skall följa honom och vandra i hans fotspår. 1 Petr. 2:21. Paulus förmanar de troende i Filippi att ha samma sinnelag som det som fanns hos Kristus Jesus. Fil. 2:5.

Inför dessa bibelverser kan vi bara säga, att vi har långt kvar och mycket att lära. Det är inte säkert att våra liv alltid stämmer med den bekännelse vi har . Här får vi be Gud om hjälp så det bli mer harmoni mellan lära och liv. Det är kanske inte så svårt att avlägga ett vittnesbörd i ett möte. Annat är det när vi möter vardagen, då vi skall praktisera det vi har vittnat om.

När vi studerar Jesu liv, ser vi att han inte bara stod på de svagas sida, utan han hjälpte dem också! Tyvärr kan det ibland vara så i den kristna gemenskapen att de starka slår ut de svaga. De starka överlever och kommer längst. Men hos Jesus var det de svaga som fick de stora möjligheterna. De som inga andra brydde sig om, eller kanske till och med såg snett på, dessa fann alltid en vän och en hjälpare i Jesus. Och alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom, läser vi i Luk. 15:1. Det måste ha funnits något hos Jesus som verkade tilldragande på dem! De som vanligtvis möttes med förakt och kyla, fann kärlek, värme och förståelse hos Jesus.

Fariseerna och de skriftlärda hade en helt annan inställning till dessa, än vad Jesus hade. De kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem". Då gav Jesus dem de fina liknelserna som vi har i Lukasevangeliet kapitel 15. Liknelsen om den förlorade sonen, det förlorade fåret och den borttappade penningen. Någon har sagt att dessa liknelser kommit till just på grund av fariseernas klagan. Dessa som höll sig för goda för att kunna umgås med tullindrivare och syndare.

Men det var just sådana som fariseerna och de skriftlärde höll sig för goda för att vara tillsammans med, som Jesus var kommen för att upprätta och frälsa. Tänk även på kvinnan som blev gripen på bar gärning för hor, och den samaritiska kvinnan vid Jakobs brunn. Se vilken fin behandling de fick av Jesus!

Jag har tänkt på: Var står vi och hurudan är vår inställning i församlingarna? Är det Jesu sinnelag eller orden från de skriftlärde och fariseerna som vi är gripna av? Församlingen får inte bli en plats där det bara finns rum för de vällyckade. Först och främst skall församlingen vara en utsträckt hand till människor i nöd. Dem som livet farit illa med, skall i församlingen möta värme, kärlek och förståelse. De får inte få den uppfattningen att vi ringaktar dem. För hos Gud finns inte anseende till personen.

Vi ber ofta om väckelse, men förstår vi egentligen vad vi ber om? Har vi så mycket av Jesu sinnelag, att vi kan ta oss an och hjälpa dem som då blir frälsta? Det är ju ingen hjälp i att människor blir frälsta, om inte församlingen kan ta sig an dessa nyomvända och hjälpa dem vidare. De skall inte bara få förbön och någon som beder för dem till frälsning, utan de skall ju också bli bevarade och nå himmelen.

Först efter omvändelsen börjar det själavårdande arbetet. Vi skall därför inte bara bedja om väckelse, utan vi får bedja om villighet till att ta de konsekvenser en väckelse för med sig. Framförallt måste vi bli fria från tanken att vi är bättre än alla andra. Det var detta som Jesus dömde  hos fariséerna och de skriftlärde!

Nej, Paulus glömde aldrig vad han hade varit och vad han hade blivit genom Guds nåd. Genom Guds nåd är jag vad jag är, ja, det är nåd att vi får komma som vi är till Jesus och lära av honom. Inte minst när det gäller att ha omsorg om varandra!

Evangelium till hednavärlden.

Apg. 11:19-21. Apg.13:1.

De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Finicien,Cypern och Antiokia, och de predikade Ordet endast för Judar. Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till Grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus.

Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då  Barnabas till Antioka. När är han kom dit och såg , och såg vad Guds nåd hade uträttat blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. Barnabas var en god man, uppfylld av den helige .

Den första hednakristna Församlingen grundas i Antiokia. var resultatet av några anonyma mäns verksamhet, vilka hade kommit från Sypern. Dessa vågade sig på att tala till grekerna och förkunna evangelium för dem. De bröt med det apostoliska mönstret, att endast förkunna i synagogorna.” Och Herrens hand var med dem” Läser vi i Apg. 11:21.

 I Jerusalem kunde man inte bli färdig med det judiska så fort. Församlingen måste få uppenbarelse om andeutgjutelsen över hedningarna, innan de kunde lämna Mose lag och omskärelsen.

 Nu hade Anden fallit både i Cessarea och Antiokia. Detta förorsakade stor uppståndelse hos apostlarna och i hela församlingen. Barnabas blev sänd åstad som observatör till hednaförsamlingen i Antiokia. Han såg vad Guds nåd hade verkat och blev glad, läser vi i Apg. 11:23.

Profeter och lärare

 Gudsuppenbarelsen och den profetiska anden som var i verksamhet genom profeter och lärare. Borde vi inte satsa mer på denna sida i vårt verksamhetsliv? Utan att vara kritisk på något vis, måste vi ändå erkänna att våra möten bör bli rikare  på detta omedelbara andens inslag ibland oss. På de flesta platser tycks mötena vara bundna till en fast ritual  och församlingen kan därför inte ledas in i ett frigörande andeliv.

 Vår största insats skall vara i Andens värld. Med gnista och iver skall vi sätta varandra i brand för evangeliet, både i och utanför församlingen.

 Den sista tiden är full av nedbrytande krafter, därför är det endast Guds Ande som besegrar det onda. Församlingen måste därför få uppleva mer av andliga inslag och att tecken och under åtföljer Guds ords predikan, så att folket samlas med förväntan att få uppleva att Bibelns gamla sanningar blir nya och levande igen.

Anden är utgjuten men denna Ande kan bara verka genom människor som är invigda i och öppna för den helige andes verkningar och uppenbarelse. Vi är tacksamma för vad Herren har gjort, men vi vill ha mer.

”Med tal i tungor och profetia skall Herren väcka sin köpta brud,

när gåvor delas och sjuka helas står Guds församling i vapenskrud”.

Den härlighet som därefter skulle följa!

     1 Pet 3:3–13.                                                                                                                                                                         

Det gamla förbundet hade sin härlighet, men den var försvinnande. Paulus säger; ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består. Det gamla förbundets troende fick bara se några glimtar av den kommande härligheten. Och de som inte trodde hade ett täckelse för sina ögon och såg ingen härlighet. Och Bibeln säger; ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses, men när de en gång omvända sig tas täckelset bort.

I gamla förbundets tid blev synderna överskylda, men inte borttagna. David säger; Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Ps32:1.

Synderna var överskylda men inte borttagna, längre kunde de inte komma, och ändå så uppnådde de en viss härlighet. Men nya förbundet kom med en ännu större härlighet Paulus säger; redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända blicken bort från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst!

Jesus kom med ett nytt förbund. Han kom för att borta synden . Johannes säger; Se Guds lamm som borttar världens synd! Jesus tog förbannelsen på sig, och dog i vårt ställe. Han dog för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. I dag kan vi få bli nya skapelser i Kristus Jesus, och få förmåga att bli tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. Det går alltså att få uppleva detta i dag, att den nytestamentliga härligheten flyttar in i oss som tror på Jesus genom nya födelsens under. Kristus i eder härlighetens hopp som Bibeln säger!

Då blir vårt liv inte lag och träldom, men vi blir fria söner och döttrar och arvingar. Guds arvingar och Kristi medarvingar. Paulus talar om den frimodighet han ägde på grund av att han var en tjänare åt ett nytt förbund, han säger; Vi går helt öppet till väga, och gör inte som Mose, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att israels barn inte kunde se hur det försvinnande tog en ände. Men så behöver inte vi göra i dag. Den nytestamentliga härligheten består i att fördömelsen är borttagen, Den är grundad på Golgata försoningsverk. Vi har kommit in i försoningens tjänst. Å , Kristi vägnar är vi alltså sändebud  med ett härligt frälsningens och frigörelsens evangelium.

Kom ty nu är allt redo! Kom och låt försona er med Gud! När man tror evangeli glada budskap tas täckelset bort, man kommer till tro på Jesus! Som det står om Paulus när han fick möta Jesus till frälsning; då var det som fjäll föll från hans ögon, och han stod upp och lät döpa sig, blev fylld av den helige Ande och begynte strax predika om den tro han förr ville utrota.

Den nytestamentliga härligheten växer! Genom att vi ständigt ser på Jesus förvandlas vi till hans avbilder. Han verkar i oss med sin Ande, den gamla människan blir svagare, och får allt mindre att säja till om. Den nya människan som är skapad till Guds avbild förvandlas från härlighet till härligheten . Vi alla som med avhöljt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas

till en och samma bild, från härlighet till härlighet. det sker genom Anden.