Att komma ur sin begränsning del 3

Jag tänker på Abraham, han fick höra Gud säja: 

Hela det land som du nu ser skall jag ge dig och din ätt till arvedel. 1Mos 13: 14-17. En sångvers blir så levande för mig; 

”En härlig utsikt så skön och vid till hela landet jag äger”. Den blev mig given till evig tid, i Jesu Golgata seger.

Det som är så fantastiskt när det gäller Abraham är det, att oändlighetens Gud kommer ner och berör människor som är begränsade och uppenbarar sig för dem! Och när han gör det så spränger han alla dessa tankars och situationers begränsningar som en människa kan befinna sig i. 

Abraham Ja! När Stefanos talar inför stora rådet i Jerusalem så säjer han:

Bröder och fäder, hör mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var kvar i Mesopotamien; 

Och, vad var de? Det var på andra sidan floden Eufrat. 

Och vilken slags miljö var det? Det var en hednisk miljö, ty där dyrkade de avgudar, som på ett speciellt sätt ledde sekulariseringens tunga hand på dem och hindrade dem. Men härlighetens Gud uppenbarade sig för vår Fader Abraham, och så talade han om att han skulle få komma ut ur sin begränsning.  

"Gå ut ur ditt land", lämna det du befinner dig i. Gå Ut från hemmet, ut från släkten din egen släkt som du nu befinner dig mitt uppe i och älskar och så skall du vandra åstad. 

Och när du vandrar åstad, skall du få uppleva att det är en vision som skall ges dig i ditt sinne och din ande. 

Och i visionen skall du få se en ätt, som skall bli talrik. 

Och så skall du få se ett land som du skall inta. 

Och när du vandrar i överensstämmelse med min plan, och upplever dessa ting, så skall du inte bara ha ätten och landet i sikte, men du skall spränga allt de synliga och se in i de osynliga. Du ska se staden med fasta grundvalarna. Och för att du skall hämta inspiration medan du går och väntar på löftets uppfyllelse så kan du gå ut ur det lilla tältet som du har rest. Sätt dig vid sidan av altaret som du har byggt och när du åkallar och tillber mitt namn så kan du se upp mot stjärnhimlen, och börja räkna himlens stjärnor och deras mångfald. 

Och om inte det skulle vara nog, så kan du gå ner till havsstranden och gå runt på stranden där och tänka på och försöka räkna sandkornens mängd, så kan du koppla ihop det med löftet som du har fått. Och så skall du förstå det Abraham, att utifrån din länd skall det utgå en dubbel ätt som skall inta landet.

Men inte bara det, det skall utgå en ätt som inte bara skall få en jordisk välsignelse och jordiska områden, men de skall bli en ätt som ska vandra i spåren av din tro, och som skall inta staden de nya Jerusalem. Och så fick han löftet om välsignelsen för ett folk som är här i tiden, och i evigheten skall befolka himmelen. 

Gud är omätlig.

Du måste förstå det, Abraham, att nu har du kommit från allt det som hindrar och begränsar och drar upp linjer och mäter. Du har kommit i kontakt med allmaktens Gud, och det är denna gränslöshet och oändlighetens evige Gud som du skall ta in i ditt sinne och in i ditt trosliv. Och du skall få uppleva att i gemenskap med mej, och i vandringen med mej, och i livet med mej, så skall du bli lik Gud. Det säjer Paulus i Rom 4Kp. Han säjer att det var genom tron som han fick löftena och genom det att han tog emot och accepterade löftet som sitt och fångade det in i tron, så blev han lik den Gud han trodde på. Och hurudan är Abrahams Gud? Jo, säger Paulus: Han gör de döda levande och kallar på ting som inte är, liksom var de till. Abraham du behöver höra det, du börjar bli gammal nu. D u är den som Skriften säjer: 

En som var så gott som död. 99 år är du. Och Sara, se på henne, hon kanske går böjd därinne i tältet och håller på med sin prosaiska vardag. Och när du ser på henne, så ser du det, att både ålder och bilden av henne säjer; att hon är så gott som död. Och Abraham tänker på himlens stjärnor och han tänker på havets sand, och tänker på en gammal krokryggig Sara som var därinne i tältet och lagade mat.

”Men löftet stod fast” Och det var inte på grund av Abrahams gärningar, men det var på grund av Abrahams tro på löftet som Gud hade gett. Abraham trodde Gud, och hans tro hade slagit sådan rot i hans inre väsen, så han kunde se på sig själv och tänka på att: Käre Gud, nu är jag gammal, 99 år, och så såg han på Sara, det var hopplöst alltsammans. Men när han såg med trons ögon, då tänkte han inte på sin ålder, och på Saras utdöda moderliv, men han började prisa Gud. 

Tack o lov. Här blir Guds kraft ännu större. Tänk om jag hade varit så stark som i mina bästa år. Tänk om Sara hade varit en trettio, fyrtio år, då hade det varit naturligt allt detta. Men, nu spränger Gud naturens gränser och han spränger naturlagarnas gränser och så blev Abraham medan han gick och såg på Sara och såg på sig själv stark i sin tro och så gav han Gud äran. Och så räknade han ut, präntade in i sitt inre väsen; Det Gud har lovat, är han också mäktig att göra . Ty Gud är inte bunden av fysisk kraft som kan tillpassas naturlagarna, halleluja, Gud är allmaktens och oändlighetens Gud. Jag förstår ungdomen som sjunger Sions glada sånger, och det är så naturligt för dem att höra om framtiden, och att spränga nya gränser och höra om att inta nya områden på det intellektuella planet och på andra områden, men jag tänker på de som börjar bli gamla som jag, och som tänker på att trappa ner. ”Det finns en”, mannen med mätsnöret som vill gripa tag i dig och säja; Stanna upp nu, du får inte ställa förväntningarna för högt, för du är omgiven av lagar. 

Nej, res dig upp där du sitter, och gör det nu! Abraham, Isaks, och Jakobs Gud lever. Ja, Guds folks Gud i alla tider lever, han som också är din Gud. Å, Bibeln säjer: Härnere råder hans eviga armar. Han böjer sig ner till oss människor som är styrda av lagar och de verkar och du tänker på dem och medan du tänker på dem, så går det nedför med dej, fysiskt, psykiskt, och kanske andligt ibland. 

Nej, låt oss resa oss upp, och så tänker vi på Abraham, och på hans tro, och de är välsignat. Men du skall inte stanna där. Allt detta med Abrahams liv och hans tro är ett resultat av tron på Abrahams Gud. Och Han lever. Och, Jesus sade detta, i förbindelse med Isaks Gud; Han är inte en Gud för döda, men för de levande. Så, här finns möjligheter för alla som lever i Anden, Och vandrar i tro! Densamme Gud som vinkade till Abraham från stjärnhimlen, och densamme Gud som talade till honom medan han vandrade på havets sand. Densamme Gud, är din och min Gud! Och vad du än känner av begränsning, så vill jag bara säja de: Släpp in honom, träd närmare honom så du kan höra rösten. Han säjer: Allt är möjligt för den som tror. Han gör de döda levande, och kallar på ting som inte finns till som vore de till. Och han gör så att de gamla skjuter nya skott, de blir unga på nytt som örnen. De har samma möjlighet som den unge profeten, att få höra Herren tala. Han blev förd ut från sin begränsning och fick höra: 

Icke genom någon människas kraft skall det ske, men genom min Ande säger Herren. Men nu skall vi vara förståndiga, så inte erfarenheten blir en tradition. Att vi blir traditionsbundna och säjer som så: Ja, så hade vi det för en femtio, sextio år sen, du skulle varit med då! Ja, jag var faktiskt med då. Men jag tror att det finns mer att få.

Och, jag har sagt till Jesus; Bevara mig så jag inte förlorar den andliga kraften i mitt liv, men får bevaras i anden och i den andliga visionen och i den expansion som är bestämd för det oändliga. Så det finns möjligheter för utvidgning, så jag kan få se mer i morgon än jag ser i dag. Jag kan få flytta mina tältpluggar längre ut och inta mer av landet. Men hjälp mig att vara försiktig, så jag aktar mig för mannen med mätsnöret ”Den unge mannen!” Men räknar med allmaktens Gud som vill uppenbara sin obegränsade härlighet. Som är gränslös.

Att komma ur sin begränsning del 2

Den unge mannen med mätsnöret känner du honom?

Han är inte bara någon som uppenbarade sig vid detta tillfälle. Vi möter honom genom hela den bibliska historien. I det gamla testamentet, såväl som i det nya. Och han finns överallt i dag, och överallt där Gud planlägger och vill bygga upp något underbart, där kommer mannen med mätsnöret och vill vara med att bestämma över de som Gud vill göra. Och så vill han lägga det under det mänskliga förnuftets tänkesätt, och det traditionsbundnas tankar och planer för att begränsa. Jo, han finns. Å, det är inte bara de att han finns i historiska sammanhang, och i större och mindre sammanhang, och i det kristna livet, och i väckelsen. Man möter honom också i den enskildes liv som kristen. Han vill lägga dig under sina mänskliga mått. Vi ska vara klara på det att Herren håller på att uträtta något fantastiskt med och genom dem som längtar efter honom i denna tid. Och inte minst då när det gäller att vi ska få spränga gränserna, och få flytta fram positionerna. Vi behöver komma längre fram. Det finns mer land som skall intas. Ett steg till, och åter ett steg till. Det är underbart att få gå trons väg, att få fyllas av denna fantastiska Paulinska vision. Ett gör jag, jag förgäter det som är bakom mig, och sträcker mig mot det som är framför mig, och jagar mot målet. För att få den segerlön som hålles framför mig i Kristus Jesus.

Jag tänker mycket på ”den unge mannen.”

Som profeten såg i sin syn. Mannen med mätsnöret. Han har också kommit till mig och viskat i mina öron, att nu har du kommit dit, att du måste tänka på att varva ner, du är inte ung längre, ja jag vet det. Men så har jag upplevt som profeten fordom att det har börjat brinna igen i mitt inre. Och så har jag läst i Bibeln om alla dessa löften som finns där, också för de äldre. Och så kommer Jesus till mig, och så säjer han till mig; Du får säja till den mer eller mindre sansade mannen med mätsnöret, att han håller sig borta en tid till. Och så får jag skjuta nya skott och grönska. Och så förnyas min invärtes människa dag efter dag enligt Bibelns löften. Jag tänker leva i den himmelska visionen, och i den himmelska vinden och följa en annan man som också har ett mätsnöre, men på ett annat område, där man kan få komma in i den dubbla strömmen, och få uppleva att han mäter upp tusen alnar, och åter tusen alnar till.

Jag har upplevat i mitt liv hur det som en gång började som droppar, som flöt fram under husets tröskel, ökade och ökade, så när man kom ut i den lilla bäcken som hade uppstått efter många droppar. De blev det vatten till vristen, för att tala med profeten Hesekiels ord. Det blev vatten till knäna, och man fick smak på bönelivets välsignelser. Och fick visioner på knä inför Gud. Och vattnet steg till länderna, som påminner mig om att jag är engagerad i en fantastisk kamp, mot makter och myndigheter, och världshärskare, men jag kan stå omgjordad kring mina länder med sanningen, gripa tag i vapnen, och segra i Jesu namn. Ja mannen med mätsnöret, den helige Ande är jag inte färdig med tack o lov, han fortsätter att mäta upp tusen alnar till. Men då tappar jag kontrollen, jag mister fotfästet. De går inte att vada längre. Det är en flod så djup och vid så jag har gett upp mitt eget, och befinner mig i en fullhet av levande vatten, fylld av den helige Ande är jag inne på ett område som det står klart om i i; att vi skall vara uppfyllda till all Guds fullhet. Så att vi tillsammans med alla de heliga kan förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt över vad någon kan förstå. Då måste den unge mannen som vill begränsa oss försvinna. Han förstår inte den dimensionen! Den rika härligheten. Det går över människans förstånd. Vi är omätliga, därför att Gud är omätlig och därför att Jesus Kristus är oändlig, och den helige Ande är oändlig. Och evangeliet med den Apostoliska och profetiska visionen kan jag få bli ett med, bli en inkarnation i mitt liv. Och så får jag se att dessa mänskliga mätsnören tas bort. Och mitt i denna profetiska tid, så hör jag rösten från himmelen som säger: Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?  Jes. 43:18-19.

Och så skall vi vara på vår vakt i dag, så vi inte konfronteras med mannen med mätsnöret (den unge mannen) som vill begränsa oss, och vill få dej och mej att följa fastsatta mänskliga planer, konfessionella bestämmelser, religiösa lagar och lärosättningar. De finns på alla områden där vi minst skulle kunna tänka det. Tänk på att ibland ett folk som har sina fötter innanför ett område där det över huvudet taget inte finns gränser (men det har satts gränser) och vad värre är: De söker att anpassa de kristna innanför dessa stängda områden, å de går ju inte. Kristendom kan inte bindas fast. Gud är inte bunden. Den helige Ande är fri. Och Guds församling som är född av den helige Ande, och fylld av Anden, är en kraft mitt i allt detta som är omkring oss i världen, och som styrs av lagar och paragrafer. Ja, mitt i allt detta så finns det en andesmord arme som stormar fram tack o lov! Det finns mer land att inta.

Att komma ur sin begränsning. Del 1

Sak 2: 1-5.

Jag har studerat Sakarja bok med jämna mellanrum, en mycket intressant och profetisk bok som vi bör läsa ofta. Den belyser både vår tid och tiden framöver.

Det är särskilt det andra kapitlet där det står att profeten Sakarja lyfte upp sina ögon och fick se en man som hade ett mätsnöre i handen, och profeten frågade honom” VART går du”? Han svarade till att mäta Jerusalem, för att se hur brett och långt det skall bli.

Profeten Sakarja, han är mitt i de stora händelserna i Israels historia. Frihetsklockan har ringt, Och Israel har tagit ner harporna från pilträdens grenar och så har de begynt att sjunga Sions glada sånger. De är på väg hem igen från Babels floder, och från en sjuttioårig fångenskap hem till deras eget land. Tänk, de hade varit borta i 70 år, men så kom kungabudet som förkunnade frihet.

I denna situation så upplever Profeten både frihet och glädje, men också bedrövelse. Han upplevde glädjen över frigörelsen från den babyloniska fångenskapen, men också den djupa bedrövelsen, genom att komma hem och se landet ödelagt och nedtrampat, och se Jerusalem lagd i ruiner. Staden tillsammans med helgedomen allt var nu förstört, och när den stora skaran av de som vände hem med glädje såg landet såg staden, templet tillsammans med helgedomen gråt de, Ja, de grät i flera dagar så det blev ett rop som hördes vida omkring. Men det var någon i ledningen som tänkte som så; De kan väl inte hjälpa att bara sitta och gråta över ruinerna, något måste göras. Landet skall byggas upp igen Jerusalem skall resa sig, och templet skall byggas upp. Men vi måste ha en plan att gå efter för återbyggnaden. Vi måste få tag i några av våra ingenjörer eller arkitekter, någon som förstår sig på och kan se över, som kan kolla detta fantastiska område. Å så får han ta med sig detta nödvändiga mätsnöre. Och vad var det han skulle mäta ut? Jo, han skulle mäta ut staden, hur bred, och hur lång den skulle vara.

Och så får profeten Sakarja se en ung man gå omkring bland Jerusalems ruiner för att mäta staden. Men när han får se den unge mannen, så uppenbarar sig två änglar, och den ENE säjer till profeten Sakarja;” Vad är det egentligen den unge mannen här sysslar med”?  Jo, säjer profeten, han tänker mäta upp staden. Han har ett mätsnöre med sig. Han skall bestämma måtten både i längd och bredd.   Nej, säj till mannen med mätsnöret att han skall lämna området. Jerusalem skall inte vara underlagt mänskliga mått, efter det gamla mönstret, eller efter den gamla storleken. Jerusalem skall vara en fri och öppen stad och ska inte ha några gränser, för det skall finnas så mycket folk och ska finnas så mycket djur därinne. Så säg till mannen med mätsnöret att han skall lämna området, och bära fram budskapet om att Jerusalem skall vara en öppen stad. Det skall inte finnas gränser, och inte skall det vara några murar- ty Herren själv skall vara en eldsmur runtomkring staden, och han skall visa sig härlig därinne. Det som skall fylla Jerusalem är Herrens härlighet.

Jesus--känner du honom?

Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten? Han svarade: "Nej." Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" Några fariséer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade "Se Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son." Joh. 1:19–34

När världens frälsare ställde sig fram inför folket säger Johannes; "Mitt ibland er står en som ni inte känner!" Joh. 1:26. Jesus kom i ringhet och i hemlighet, därför var det så få som förstod att frälsaren hade kommit! Jesus blev med alla sina underverk och sin starka förkunnelse som en främling bland människorna! Vem är då denne, sade man.

Helt ifrån början av Jesu verksamhet var det så. Det var så få som förstod att Gud hade gästat sitt folk. Förutom Josef och Maria, hon som skulle föda världens frälsare, var det Simeon, Hanna och Elisabeth, samt några herdar som höll vakt om sin hjord på Betlehems ängder och några visa män från österns länder kom för att ge honom sin hyllning, som fick höra det glada budskapet av ängeln; Idag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Luk. 2:11. Några kände till det, men den stora mängden var ovetande om det stora undret.

När sedan Maria och Josef gick till templet med barnet som sed var, så visste ingen att de hade världens frälsare med sig. Inte ens prästen som tog barnet i sin famn visste det. Hur är det i dag? Måste det sägas detsamma idag, som det sades på den tiden år 33; "Mitt ibland er står en som ni inte känner!"? Och det som Jesus sade till sina lärjungar; "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippos". Joh. 14:9.

Guds Sons kommande i människogestalt, kommer alltid att vara en gåta för det mänskliga intellektet. Det ligger inte på förståndets plan, men hemligheten uppenbaras för den som har ett öppet sinne och längtar efter honom! När världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror! 1 Kor. 1:21. Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft! 1 Kor. 1:18.

Genom att tro på och ta emot ordet om korset, och öppna sitt hjärta för honom som dog för oss, lär vi känna honom! Det är skillnad på kunskap och att känna till. Man kan ha kunskap om någon, men det är inte detsamma som att man känner personen närmare. Detsamma gäller vårt förhållande till Jesus. Det är bra att ha kunskap om honom, men det räcker inte. Genom mötet med honom och att vi lever med honom och vandrar tillsammans med honom, kan vi säga med sångaren; Nej, han är ingen främling i dag, jag har mött honom nu även jag! Halleluja.

En konstnär målade en bild av Jesus och fick beröm för sin målning, men han sade; När jag har lärt känna honom bättre skall jag måla honom bättre! Skall vi lära känna Jesus bättre, sker det genom erfarenhet. Det är bara de som känner honom som litar helt på honom, och de litar helt et på honom därför att de känner honom och vandrar med honom. Det var genom erfarenhet Abraham lärde känna Gud mer och mer, och så har det varit med alla Guds heliga. När vi riktigt lär känna honom vill vi älska honom mer och mer, han som har älskat oss först. Och då vill han sörja för att vi inte är overksamma eller utan frukt. Skall vi lära känna Jesus, måste vi få hjälp av den helige Ande. "Han skall förhärliga mig", sade Jesus. Joh. 16:14.