Allt vad andra har LOVA HERREN!!!

Lovprisning är en av de många härliga sanningar vi har i Guds ord!

 Om vi nu skulle tala om lovprisning, så låt oss påpeka att lovprisning aldrig kan ersätta bönen. Ej heller kan den komma istället för dopet i den helige ande och eld.

Lovprisning ersätter ej heller de många fundamentala sanningar som finns i Guds ord.

Men lovprisning verkar så att alla dessa andra bibliska sanningar blir desto härligare. Ju mer vi upplever dem,  blir de levande för oss.

 Petrus säjer i sitt brev att han inte ville att de kristna skulle vara okunniga, eller glömma vad han sagt, därför ville han påpeka om vissa ting, fastän de redan kände dem och även var grundade i dem. Jag tror att vi alla som har blivit frälsta är glada och tacksamma för de grundläggande sanningar, som Gud gett till sitt folk. Jag är glad för sanningen om frälsning av nåd genom tron . Gamla Testamentet har i ljuset av Nya Testamentet och vad Jesus gjort, blivit mycket dyrbart, ty vi se nu uppfyllelsen av profetior, som gavs i Gamla Testamentet. Petrus säjer att man skall vara grundad i ” den nuvarande sanningen” (eng, bibel).

Lovprisning hör till den bibliska sanning, som den helige Ande särskilt har levandegjort under senare år. I stället för att avtaga har den i sanning tillväxt allt mer och mer där varest den är och hålles vid makt. Som Jesaja säger i sitt 24:e kapitel och 16:e vers. Från jordens ända hör vi lovsånger:” En härlig lott får den rättfärdige ” Detta gäller på ett alldeles särskilt sätt i denna yttersta tid i vilken vi lever. Istället för att kunna härda ut” så kan vi fröjdats i frälsningen. Allt som hör Gud till har blivit fullt av härlighet.

 När  människor ifrågasatte vad Paulus gjorde och lärde. Uttryckte Den store aposteln sig så här: ”Efter det sätt som de kalla en partimening”( eng. ”villolära”) tjänar jag mina fäders Gud så att jag tror allt, som är skrevet i lagen och profeterna. Man tyckte då att profeterna var ”fanatiska män”. Men ordet fanatisk har flera betydelser. Den riktiga tydningen är att dessa män praktiserade vad de predikade. I den bemärkelsen vill också jag vara ”fanatisk.. Men bibeln säjer ju också att vi skall vara ”ett särskilt folk ”eller - såsom engelskan uttrycker det - ” ett besynnerligt folk”.

Lovprisning har mycken välsignelse med sig.

Det står i Ordspråksboken: ”Silver prövas genom degeln och guldet genom smältdegeln, så och en man genom sitt rykte”(eng. genom sin lovprisning”).

När guld skall renas, sätter man till eld. Och om vi börja att prisa Gud, så kommer Guds eld. Guds eld fyller oss och det orena som finns i guldet, kommer då att flyta upp till ytan och försvinna.  Och så blir det rena guldet kvar. I Jes. 61: 11 säger Herren att rättfärdighet och lovsång skall växa upp tillsammans inför alla folk. Du skall alltid finna att ett folk som lovar och prisar Gud blir ett Andefyllt folk. David säjer: Jag vill prisa Herren alltid, hans lov skall ständigt vara i min mun.

 Salomo säger att tungan har liv och död i sin makt. Den kan åstadkomma mycket negativa ting. Men med den kan jag också välsigna både Gud och min nästa. Om hans pris ständigt är i min mun så har jag inte tid att vara negativ. Om  vi som Guds folk använde mer tid att prisa Gud ,då skulle vi ha mer seger över tungan. Låt oss som prisa Gud mer. Lovprisning är något som omnämns överallt i Bibeln. När man läser Bibeln med detta som ämna så får man se det överallt. Detta har man läst i åratal, men man har inte gått in uti detsamma. I åratal har vi sjungit om att vi skall prisa Herren, men nu vill vi verkligen begynna att gör det. I Ps 48 och första versen heter det: ”Stor är Herren och högt lovad…” Är Herren stor för oss som tror i dag? Är Jesus dyrbar? Då bör vi prisa honom mer. Vem har gjort mer för oss än han har gjort? Ju mer vi prisar och lovar Herren desto mer dyrbar blir han för oss.

Man säjer, att om man prisar Gud, så driver man bort folk. Jag finner att det är raka motsatsen. Många gånger har jag upplevt att medan vi stått där inför Herrens ansikte och prisat honom, så har folk kommit fram med tårar i sina ögon och böjt sig för Herren. Folk har gjort upp sina mellanhavanden, medan vi prisat Gud. Någon har gått fram till en annan och slagit sina armar om densamma och sagt: Förlåt mig!

Vi skall till slut helt kort ge några praktiska exempel på lovprisning ur Bibeln. Paulus och Silas. Det var vid midnattstid. Deras ryggar var sönderslagna och värkte ,men  de sjöng och lovade Gud. Men fängelset började ge med sig. Guds närvaro blev så stark att fängelset sprängdes och alla bojor löstes. Fångvaktaren blev frälst . Ibland kan man känna sig bunden, men när man börjar prisa Gud kommer man strax i anden Halleluja.

När Gud bor ibland Israels lovsånger, det är då bojor brista och fängelseportar öppnas. Vad gjorde de första kristna innan pingsten kom?

I Luk 24:53 står det att de alltid var i helgedomen och prisade och lovade Gud. Så kom pingstdagen med ett väldigt dån, och en mäktig vind, en storm. Tungor som av eld kom ned och satte sig på var och en, och alla blev fyllda av Helig Ande. Den mäktiga predikan som sedan hölls av en man som i sig själv var mycket svag, men full av Guds kraft resulterade i att omkring tre tusen människor blev frälsta.

 Låt oss läsa i det nittonde kapitlet av Uppenbarelseboken. Somliga säjer: Jag tycker inte om lovprisning. Jag är ledsen för sådana kristna! Jag ropar till Herren och säjer: Herre öppna deras ögon! De kommer att bli de olyckligaste människor i himmelen om inte deras hjärtan förvandlas. Se här vad vi läsa; ”Sedan hörde jag liksom starka röster av en stor skara i himmelen som sade: Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud!” Och åter sade de: Halleluja! Och de fyra väsendena föll ned och tillbådo honom som sitter på tronen och sade: Amen! Halleluja! Det är vad som pågår i himmelen tjugufyra timmar om dygnet genom alla evigheter. Och så står det, att det kom en röst från tronen som sade: ”Loven vår Gud, alla i hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora! Och jag hörde liksom röster av en stor skara, likt bruset av stora vatten och dånet av starka tordön. De sade: Halleluja!” Och så står det, att de sade: Låt oss vara glada och fröjdas! Ja, himmelen är ju fylld av lovprisning. Och ordet säjer att i dessa dagar skall vi ha himlen redan här på jorden. Gud har gett ett underbart budskap till oss. Ett budskap om frälsning lovprisning och tillbedjan! Ett budskap som Gud använder i dessa dagar. Ja, höj din röst och lova Herren! Och praktisera, vad du hört, och du skall se, att det verkar! Amen! Halleluja!

DETTA ÄR HERRENS PÅSK!

Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap; och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är Herren. Och blodet skall vara ett tecken eder till räddning, på de hus i vilka i är; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi eder. Och ingen hemsökelse skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyrahundratrettio år.

Just på den dag då de fyra hundra trettio åren var förlidna drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. 2 Mos 12:12-13 ; 40-41.

Påsk betyder – gå förbi!

Avgörelsens stund hade kommit för Farao som inte ville att Israels barn skulle lämna Egypten. Det var blodet från ett felfritt lamm som avgjorde vem som skulle sparas eller drabbas av dödsängeln.

Herren sade att han ville gå förbi när han såg blodet! Fördärvaren kunde inte komma in genom de blodbestänkta dörrarna.

Den allra första påsken var både en doms handling och en frälsnings och befrielse akt . Det ljöd ett stort skrik från Egypten säger 2 Mosebok, (Exodus = ”Uttåg”)

Alla förstfödda i Egypten både bland människor och djur fick dö, men alla Israeliter 600.000 man, förutom kvinnor och barn bröt upp från Ramses för att lämna Egypten efter 430 år i träldom.

De står skrevet att det var en vaken natt för Herren, de säjer oss i dag, att frälsning och befrielse inte är något lättköpt. Det var blodet från ett felfritt lamm som frälste dem! Frälsning eller dom, kamp och befrielse är begrepp knutna till både gammaltestamentlig och nytestamentlig påsk. Det var blodet som blev till räddning. När israeliterna stod resklara med Mose som gudomlig reseledare, var det inte sista gången det var en vaken natt för Herren.

Ungefär ”2000 år senare”, i en trädgård i Jerusalem blev det en vaken natt på nytt, en natt olik alla andra, Jesu kamp i Getsemane.  Men denna gång omfattar räddningsaktionen så många fler än Israels barn. Hela mänsklighetens frälsning rör det sig om, när Jesus kämpar allena i den gamla örtagården.

O tänk det var allt gjort för mig! Jesus visste att han var det felfria lammet som skulle slaktas, som skulle försona oss med Gud. Han visste vad det skulle innebära av lidande och kval. Det var av kärlek Till oss fallna människor som han fick lida och dö för världens synd. Tro på Jesus, och det han gjorde också för dig och du är frälst och fri.

Straffen var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Jes. 53:5.

Han tog straffet på sig, så att du och jag kunde bli fria.

Det är omöjligt att förstå djupheten i denna frälsning. Oavsett hur vi känner det eller tycker vi har det så är vi trygga i Herrens händer, när vi tror på honom och har tagit vår tillflykt till honom och hans frälsning.

Paulus säger; Vem skulle kunna skilja oss från Guds kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Nej, i allt detta vinner vi en härlig seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Rom 8:35–39.

Israeliterna fick uppmaningen från Gud att aldrig glömma befrielsen från Egyptens träldom. De skulle hålla denna Påskhögtid helig.

Vi får aldrig glömma Golgata. Herren inbjuder oss till påskhelg igen.

Kom ty nu är allt redo. Han inbjuder oss till platsen där vår törst och vår hunger kan stillas. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid.

Han är vårt påskalamm. Låt oss därför hålla högtid.

Se, vi går upp till Jerusalem!

Luk 18:31-43.

Det var en viktig tid i Jesu liv, som berättelsen om den blindföddes botande hänvisar oss till. Bakom ligger ett treårigt arbete, Hans verk skall nu krönas fram till seger. Hur skall denna seger fullbordas?

Segertågets mål är Jerusalem… 

Se vi går upp ---. 

Det är den sista vandringen som återstår innan den slutliga segern vunnits. Men hurudan är denna vandring? Hurudan är den mänskliga föreställningen hos fiender och vänner, hos lärjungar och motståndare, vid tanken på Kristi seger.

Hur annorlunda är inte den bild Jesus själv målar för sina lärjungar. Hur ser Kristi Människosonens segerväg ut? Han skall bli överlämnad åt hedningarna, och bli begabbad och skymfad. De var ett tal som inte ens lärjungarna kunde förstå. Ändå var det uppfyllelsen av vad alla siare under olika tider i det förflutna förutsagt. Men människan känner inte livets djupa allvar.

I stället för att lära av honom, så vill även de som menar sig vara hans lärjungar, rätta till Kristus. Så ville till och med Petrus. En stötesten. Guds kraft fullkomnas i svaghet. Det är därför oundvikligt, att när något gott skall bringas till seger i världen, måste de gå Kristi väg. Guds väg. Detta är vägen också för allt som är rent och sant, allt som är av Gud, som skall kunna uppehålla och rädda mänskligheten.

Detta har alltid varit församlingens väg.

Kampen för det gudomliga har varit liktydigt med världens ovänskap. Jak 4Kp. När man har förlorat Guds Ande då söker man världens vänskap. De flydde när de såg vad slags segertåg de var de han ledde. Ingen av dessa kan vara en förebild för äkta hänförelse för Guds verk. De var den förpingstliga skaran. De hade ännu inte blickat under ytan i sitt mänskliga liv. Mark 14:50. Men efter pingst var det en annan ton. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla. Apg. 4:33.

Det finns i berättelsen om Jesu vandring, en vilken kan sägas vara en förebild. För alla kraftlösa . Det var den blinde Bartimeus, som satt vid vägen och som anropade Jesus om förbarmande. Han hade det företrädet framför alla de övriga att han åtminstone kände sitt tillstånd. Han är början till insikten. Det är den trånga port som varje efterföljare av Kristus måste genomgå. Han måste inse, att han i fråga om högre ting är alldeles blind.

 Samma port fick också Paulus passera. Det fanns en tid då han trodde att han var en mäktig kämpe för sanningen. Men han mötte Jesus då blev han blind. Det blev hans frälsning och räddning. Guds kraft fullkomnas i svaghet.

Bilden av den blinde tiggaren vid vägen är en förödmjukande läxa för all självgod kamp för det goda och rätta. Det är en dom över högmodet, som anser sig själv för rikt och helbrägda och seende, utan att veta, att det är blint fattigt, naket. Vägen med Kristus går alltid genom denna port.

Den som en gång gått igenom den porten han kan aldrig sedan åter framträda som en i Guds sak mäktig man. Han måste veta att, att han ingenting annat är än ett ringa redskap för Guds makt.

 Hos Jesus fanns den fullkomliga lydnaden för Gud. Ingen kunde väl med större skäl än han uppträda med anspråk på att endast vara Guds redskap och att inte ha någon annan vilja än Guds.  Joh. 5:19. Dock se vi honom aldrig genomdriva denna vilja. Så får inte vi heller Kristi efterföljare vara rättvisans verktyg, utan endast gå Kristi egen lidandes och ödmjukhets väg. De har endast att hålla det gudomliga ljuset vid makt i världen, men detta ljus är inte en eld som bestraffar och förtär utan en eld som upplyser och vägleder.  

Var så till sinnes såsom Kristus Jesus var, han som inte aktade likheten med Gud som en förmånsrätt, utan utblottade sig i allt och blev lydig intill döden på korset. 

Detta är den enda vägen till den seger som övervinner världen.

Att komma ur sin begränsning del 4 (sista delen)

Jag vill ta med lite till när det gäller att komma ur sin begränsning. Kan du tänka dig att Gud i Kristus på ett sådant mästerligt sätt lägger ner sin egen värdighet i ett litet barn. Gud blir människa. Som barnen har del i kött och blod, fick han på samma sätt del däri. Och så förmår Gud i detta barn upphäva störningsmomentet, det som så lätt vill uppta oss, och skapa svårigheter, nämligen kampen mellan det begränsade och det obegränsade. Ty även om Jesus i sitt kötts dagar var begränsad, och levde i en begränsad kropp som din och min kropp. Han blev hungrig, törstig, trött, han blev frestad som du och jag så kunde han ändå stå fram och vara suverän, och segra över allt som mötte honom . Så de frågade, Men vem är denne? Och så blev det klart för dem att Gud hade gästat sitt folk. Men tänk att denne Jesus, som gick omkring och gjorde väl, fick också möta de som ville begränsa honom. Han var i Kapernaum och hade stora möten med så mycket folk att alla inte kom in. Folket trängde på, alla som vill ha hjälp. Men mitt i allt detta, när mötet pågick som bäst och Jesus var helt upptagen med andras nöd, ”så kommer det bud utifrån”! Jesus, din mor har kommit hit, och hon har med sig dina bröder, och hela deras attityd visar att nerverna står på helspänn. Vi har hört att du är väldigt engagerad och nu har vi blivit så bekymrade för dig. Och nu vill vi tala med dig. Men han brydde sig inte om det. Nämnde det inte ens. Han sade bara: Vem är min Mor, och vem är mina bröder? Den som gör min himmelske faders vilja, han är min moder, min syster, och mina bröder. Jesus var löst från det jordiska släktskapet. Med detta påminde han Maria, och talade om det svärdet som skulle tränga in i Marias moderskänsla, och modershjärta, och åtskilja något som hon trodde inte gick att skilja åt. Men som Jesus måste göra kort process med: Vem är min Moder? Det är inte de som står härutanför, men de finns här. Så talade han om det rätta moderskapet, det som är i Kristus. De ligger på ett högre plan. De har fått ett nytt innehåll. Och så säjer han om det; att det ligger på det planet, att höra Guds ord och göra därefter! 

Släkten, den naturliga släkten ville hindra honom, och lägga band på honom, lägga honom under mänskliga mått, och säja att han nödvändigtvis måste ta hänsyn till sig själv och sin mor, och till sina bröder däruppe i Nasaret. Ta hänsyn Ja!           

Jesus säjer ju vid ett tillfälle till sin mor; Vad har vi med detta att göra! Och så gick han den vägen som han själv talar om. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden. Du måste bli fri från din släkt, så inte den lägger band på dig, när det gäller ditt andliga liv, och din andliga utveckling. Och så i samma sammanhang som, efter det som jag nu har citerat från Mark 3:20, står det att de skriftlärda Teologerna, de som hade kommit ner från Jerusalem, de ville också ha ett ord med i laget, de ville också komma in i Jesu liv med sitt mästerliga förstånd, och hindra genom att säja; Jesus du får gå en annan väg. Vi ska ge dig vårt stöd men så här kan du inte fortsätta. Det är många som talar om dig i den teologiska debatten däruppe i Jerusalem. Men Jesus han talade varnande till dem, om det huset som stod tomt, och där onda andar kom in och gör det sista huset värre än det första. Den naturliga släkten och teologerna de finner varandra, i det att de vill lägga band på Jesus och vill begränsa honom. Men han lät sig inte hindras genom någon av dessa, han gick sin väg vidare fri och obunden.

En kvinna som blivit frälst hade funnit i Bibeln, när hon läste från Apg. 2Kp . om människor som talade i tungor, men hon visste inte vad det betydde, hon hade aldrig läst eller hört om det förr. Men medan hon läste i sitt nyomvända tillstånd, så märkte hon ändå de var som om ett brus, en andefläkt från urkristen tid kom in i hennes liv. Så gick hon till en själasörjare och sa: Jag har läst, ja, vad har du läst sa han? Så läste hon om pingsten och om Anden som kom. Då hon hade läst färdigt, så såg han på henne, och så sa han till henne, så vänligt han kunde: Hör du sa han: Någon andeupplevelse utanför rättfärdiggörelsen av tron, det talar inte bibeln om. Då han sade de, så var det något som slocknade i hennes inre, och hon gick ut och levde ett andligt ökenliv i 17 år. Jaså det finns inget mer!  Men hon gav inte upp, och Jesus mötte henne på nytt, döpte henne i den helige Ande och eld. Och den helige Ande förde henne ut i ett välsignat överflödsliv, där det inte finns gränser, tack o lov. Akta dig för de torra teologerna, de kan vara farliga. De har traditionen, och så har de lång utbildning, och de har blivit fostrade efter bestämda linjer. Men tack o lov att Gud spränger gränser än i dag, och vi skall var försiktiga kära vänner. I vår aktuella situation så finns det också dem som ständigt påminner om gränser som är satta, uppdragna gränslinjer, så skall de vara, och så skall de inte vara. Så finns det något som heter bojkott, men himlens Gud bryr sig inte om de, inte jag heller. Jag är bara så innerligt glad över de, att jag lever i den himmelska wisionen, ja i ett underbart skeende som är på gång överallt på jorden. Och här vill jag leva och röra mig. Jag vet inte vad dagen har i sitt sköte, men jag vet att himlens Gud lever, och att den helige Ande är verksam, och att han håller på med att jaga bort dessa religiösa människor med mått, och gränser, och områden, och som vill begränsa den obegränsade. Han håller på att jaga bort dem från de frigjorda områdena.

Å, kära vänner. Vi har kommit in i ett land som är oss lovat av Gud. Abraham visste inte vart han gick, men Gud ledde honom rätt. Han gjorde en tabbe på vägen, men Gud hjälpte honom tillrätta igen. Han fick komma i i landet och uppleva de underbara, att en dag så hördes de joller i Saras tält. De var ett misstag, de med Ismael, de blev en tagg i Abrahams liv, och i Abrahams folks historia, och är det än i dag, där muslimerna håller på med sina mått, och mäter upp, och mäter upp, och sönderriver, för att reducera och helt stryka Abrahams land från kartan. Men Gud kan aldrig glömma sin vän Abraham, de var till honom som han gav löftet, och du kan vara säker på att de Gud har lovat de håller han, så får de sitta där och förhandla så mycket de vill. Men Jesus kommer, och då skall folket gå in i ett land som har gränser som Gud har satt, de han gav till Abraham, och som han förnyade igen till Mose, och till troshjältarna. Och som han förnyar igen i historien. Landet tillhör Abrahams ätt, och de skall vara välsignade i evighet.

”Det finns mer bortom”!

Jag tänker på vad som skedde i Spanien, de var på femtonhundratalet. Då fanns det en ung man som gick omkring och såg på den spanska flaggan som vajade överallt. Och på flaggan stod det: Ne plus ultra. Och det betyder kort och gott; det finns ingenting bortom! Spanien var det allt dominerande imperiet.  

Ne plus ultra. Ingenting bortom. 

Men den unge mannen gick där och bar på något i sitt hjärta. Han hade drömmar och visioner om att det måste finnas något mer bortom. Det här lilla, kan väl inte vara allt?

Och en dag så lade han ut på en resa som han trodde skulle nå bortom. Det gick på livet löst, med myteri ombord, ja det var en resa med stora svårigheter. Så gick dagar och nätter, ända tills en dag då de tycktes vara förgäves att de hade sett efter något som skulle finnas där bortom.

Men en dag så ropades det från den som höll utkik, Land framför! Och så fick de se fåglar som talade om att det fanns något mera bortom. Och snart satte de sina fötter på Sydamerikas jord. De hade fått se en skymt av den stora kontinent de inte trodde fanns.

Så kom den mäktige Columbus hem igen till Spanien. Och något av de första han gjorde när han steg i land, de var att säja till hela landets ledare och myndigheter; Ta ner flaggan. Det som står skrivet på den, gäller inte längre. De överensstämmer inte med verkligheten.

Det finns mera bortom! Ta bort ordet NE från flaggan, så det bara blir: Plus Ultra kvar. Något Bortom. Och så kunde Cristoffer Columbus stå där tillsammans med sitt ressällskap som gjort den stora upptäckten och glädja sig över den. Som sedan blev till glädje för hela folket. De hade fått se att det fanns mer bortom. Ja, tack o lov, det finns mer bortom. Det är de budskapet vi ska förkunna. Vilka? Jo , de som har sett att finns mer bortom.