"Frälst, renset, ilddöpt"

Herren söker alltid efter hjärtan, rena hjärtan döpta i eld. ”Frälst, renset, ilddöpt” var pingstväckelsens slagord i den första tiden i Norden. 

O, vad jag har läst T B Barraths sånger i Marana-Ta, pingstväckelsens sångbok i Norge.

Herren söker ännu efter brinnande hjärtan som kan förmedla det budskapet i tal och sång som Herren har lagt på våra hjärtan . I Första Samuelsboken läser vi att efter Sauls fall och död så säger Profeten Samuel till Saul i  förbindelse med utväljandet av David som ny konung för Israel. ”Nu kan ditt konungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta. Och honom har Herren förordnat till furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit vad Herren befallde dig.”

1 Sam 13:14.

Tre kapitel längre fram står det, för människor ser på det yttre men Gud ser till hjärtat. 1 Sam 16:7.

Det är denna relation mellan Guds hjärta och människans hjärta vi skall stanna inför. Ja, fakiskt är det så, att den enda kanalen som Gud har att överföra sitt budskap genom är mitt och ditt hjärta.

Vi är väl alla eniga om att vi i vår tjänst för Gud, så är begåvning, utbildning, erfarenhet värdefulla ting, men det är likväl inte detta som är det viktigaste, utan något som ligger på ett djupare plan, nämligen mitt och ditt hjärta. Med detta sätter han vårt liv och vår tjänst i det rätta perspektivet. Herren vill ha mitt hjärta i första hand, för när han har det, har han hela mitt liv. Ja, här har Herren i sitt Ord kommit med en personlig inbjudan till oss alla.

”Min son ge mig ditt hjärta”! Gud fann ett villigt hjärta i fåraherden David. Han fann ett herdehjärta som hade kärlek till fåren, ett hjärta som vakade över dem i farofyllda trakter, och som beskyddade dem för rovdjur.

Både i Efesierbrevet och i Kolosserbrevet understryker aposteln Paulus vikten av att utföra vår tjänst av hjärtat. ”Var inte,” säger han,”inställsamma ögontjänare, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja. Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor. Ni vet ju att var och en som gör något gott får sin lön för det, och han har inte anseende till personen.”

I berättelsen om den barmhärtige samariten (Lukas10) möter vi fyra personer. Först den illa slagne vid vägkanten.som råkat ut för rövare. Vi möter också prästen och leviten. De som hastar förbi den slagne och döende på den andra sidan av vägen. MEN den barmhärtige samariten står i stark kontrast till de två första. Denne visade djupt medlidande med den slagne och lidande mannen. Det ser ut som att både prästen och leviten hade ett uppdrag som för dem var viktigare än att ta sig an honom som låg slagen vid vägen. Det verkar faktiskt som om de var mer upptagna av att tjäna Gud på sitt sätt. Att deras sinne, tankar och hjärtan var på något helt annat ställe än hos den slagne på den andra sidan vägen. Det är alltid en fara att tjänsten får komma i första hand, men att hjärtat inte hinner följa med. Detta att tjäna Gud kan bli en rutinsak. Men det som var poängen berättelsen om den barmhärtige Samariten var att han kände medlidande med den slagne och gick bort till honom och hjälpte honom upp på sin åsna, göt olja och vin i hans sår och tog honom med till ett härbärge.  

Vilken vacker bild på att tjäna med hjärtat. Och han är den verkliga förebilden på Jesus. Hans tjänst på jorden är fullbordad, men evangeliets utbredande fortsätter än.

Innan han for till himmelen hade han bland annat ett personligt samtal med Petrus. Under samtalet lägger vi märke till att mästaren inte är upptagen av det som tidigare hänt, när det gäller lärjungarnas flykt och Petrus nederlag. Men han kommer med en fråga till Petrus, ja, den återkommer tre gånger.”Simon, Jonas son, älskar du mej”? Det ser ut som om Jesus letar efter något särskilt, nämligen Petrus hjärta. Det var lärjungarnas hjärtan Jesus ville ha. Allt annat kom i andra hand. ”Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär," säjer han. Mästaren behövde inte höra mer. Han hade fått Petrus kärlek. Han hade fått hans hjärta och detta hjärta skulle några dagar senare

beröras av den helige Andes eld.

Tillbaka till Golgata

Det kan vara framsteg att bli förd tillbaka också. Så var det i alla fall för profeten här i detta sammanhang. Hes 47:1. Därefter förde Han mig tillbaka till husets ingång.

Profeten skulle ut i en underbar ström av Guds välsignelse  och måste  finna  platsen där strömmen hade sin utgångspunkt.

Han behövde inte leta efter den, för han blev ledd dit, av mannen med mätsnöret och från husets ingång, fick de en spatsertur som han aldrig hade sett maken till.

Han vadade i strömmen tills det var så mycket vatten att han måste simma. I sanning upplevde han överflöd på överflöd

Denna ström är en bild på ett ständigt rikare Andens liv och fullhet av frälsning som från Herren och utgjuts över människorna genom tron på Jesu försoning.

Frälsningens källa är Jesu offerdöd på Golgata.

Detta är husets ingång. Det är fullbordat!

Det var här vi fann frid och ro för våra sökande hjärtan, det var här synden blev sonad och skulden betald. 

Tack och lov och pris!

Golgata är också källan till all den gudomliga välsignelsen som Gud önskar ge oss. 

Golgata källa flödar.

Det är i Kristi försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse vi alla finner möjligheterna till att uppleva allt det Bibeln ger oss löften om.

Vill du komma till tro på Gud, är Jesus fortfarande dörren.

Om vi tycker vi har kommit långt på vägen med Gud, vem tycker förresten det.  kommer VI aldrig längre än att VI är villiga att låta oss ledas av vår himmelska Guide, den helige Ande, tillbaka till husets ingång. Han känner vägen.Vi säjer med bruden i Höga Visan;  

Till dess morgonvinden blåser och skuggorna flyr, vill jag VILL VI gå bort till myrraberget, till den rökelsedoftande höjden.

Höga Visan 4: 6. 

Vi behöver Golgatas försoning varje dag.

Jesu blods renande kraft är ett villkor för att kunna leva med Gud, som sångaren sjunger:

Att känna hans kraft ,att höra hans tal,

att dela hans kors är hela mitt val.

Ja Jesus gör mig mer villig att följa dig.

GOLGATA KÄLLA FLÖDAR,

FLÖDAR SÅ FRI FÖR DIG OCH MIG.

GOLGATA KÄLLA FLÖDAR.

LÄR MIG ATT GÅ TILL DIN KÄLLA O GUD.

HÄR FÅR VI LEVA ETT RIKT LIV.

DET KÄNDE BRUDEN I HÖGA VISAN TILL .

Vid Golgata min själ så gärna dröjer,

där fann mitt trötta sorgsna hjärta ro.

Vid korset som mot himmelen sig höjer 

där finns en plats där jagad själ får ro.

Halleluja. Ja, där finns plats för oss alla.

Den dubbla strömmens välsignelser vill vi nog ha, men villkoret för att komma ut i denna ström är, att Herren får leda oss tillbaka till husets ingång.

Han förde mig tillbaka till husets ingång, säjer profeten.

Till ett allt rikare liv.

Må Gud få göra oss villiga, så skall vi se vad Han förmår.

Varför säjer ni inte ett ord för att hämta kungen tillbaka?

2 Sam 19:9-15.    Det var folk i alla Israels stammar som gick tillrätta med varandra. Kampen var nu över. Nederlaget var ett faktum. Absalom, som hade stulit deras hjärtan och fört dem bakom ljuset, var nu död i kriget. David deras egen konung och Herrens smorde, han som hade befriat dem från filisteernas ok måste nu fly ur landet .

Absalom var en fullfjädrad politiker och hade fört folket över på sin sida. Han var tidigt på plats. Varje gång det kom någon som hade en sak han ville lägga fram för kungen och få dömd, kallade Absalom på honom; Din sak är God och rätt, sade han. ”Men hos kungen är det ingen som hör på dig. Bara de ville sätta mig till domare i landet! Då skulle var man som hade någon sak han ville ha rätt i komma till mig, och jag skulle hjälpa honom till sin rätt.” Och när någon gick fram för att böja sig för honom, räckte han ut sin hand och tog tag i honom och kysste honom. Så gjorde han med hela Israel när de var på väg till kungen för att få hjälp .  Och Absalom sjuarmade folket och stal deras hjärtan. Vi läser om detta i 2Sam 15:1-6.

Kampen om makten och herradömet!

Tog inte slut efter Saul och Davids tid, den var och är långvarig, men utgången är viss Tack o lov. Läs 2Sam 3:1.

Bara de ville sätta mig till domare i landet sade Absalom. Men går du till kungen med detta, kan du inte vara trygg för vad utfallet skall bli. Du riskera då att tappa saken. Kampen om makten och herradömet i riket efter att David hade blivit vald till kung var hotat. Först när han var smord av Gud, och vald av allt folket , både Juda och Israel, till deras kung. Först då stod konungadömet vid makt. 2Sam 5:1-5.

Kampen om makten och herradömet i våra liv pågår så länge vi lever. Gud har smort sin Son till kung. Hans rike är teokrati—Guds styre. Det betyder att hans ord och vilja är ensamrådande. All rätt och makt och ära tillhör honom allena.

Hans herradöme är utan gränser. Det täcker alla livets områden det synliga som det osynliga tankar ord gärningar. Målet är att hela vårt liv föres in under hans kontroll, lett och styrt av Herrens Ande. Också vi som en gång krönte Jesus till vår Herre och konung i våra liv, är ständigt i farosonen. Frågan är denna.

Kan han vara konung utan att vara domare? Måste Kungens ord vara avgörande i envar sak? Till alla tider, och vid varje tillfälle?

Ofta möter vi inte den sympati och förståelse vi väntar hos Kungen. Och det händer inte så sällan att vi tappar saken . För när Ordets ljusstrålar går genom våra liv, då avslöjas dolda tankar och mänskliga motiv. Och då är det inte nåd att få för självlivet. Absalom passar då på tiden. När vi är på väg in till konungen, ställer han upp. När vi har bestämt oss för att göra Guds vilja och lyda vår Konung. Då är det en som kommer å möter oss med sin till synes välmenta råd. Först och främst är Absalom en bild på vår egen natur- självlivet som alltid håller med oss och alltid ger oss rätt. Som ständigt vet om att föra oss bakom ljuset och bedra oss. Det är farligt att höra på Absalom, ty till sist börjar vi tro på honom och tro att han har rätt. Istället för att pröva allt i ljuset av Guds ord ger vi efter för egna och andras önskningar och intressen. när Det låter kanske så förståndigt och bra . Ingen blev omtyckt och lovprisad som Absalom.

Han varden vackraste mannen i hela riket. Han sjarmade alla med sina fagra ord och löften, och vann inflytande. Fler och fler gick över till honom. Till slut blev sammansvärjningen så stor att David måste fly. Det var folket själva som valde. Det är du och jag som väljer själv. Ingen kan göra det i stället för oss. Ofta är det en hel församling som ställs på val.

En ny tid kräver en ny kurs får man höra, som är i stil med folks vilja och smak. Absalom passar tiden, han kanske vinner mest inflytande bland de unga och obefästade, men som älskar liv å nya trender. Därför blir ansvaret så stort för dem som skall leda dessa ungdomar. Presset från världen och tidens ande är så stor att det skall mod till att stå för sanningen. Men en kristen bör kunna stå för sanningen, och för sin överbevisning, även om man blir stående allena.” I dag har utvecklingen gått så långt att ingen kan stoppa den” Får vi ofta höra. 2Tess2:3. Ja, det är sant, för avfallet från tron har gått längre än vi kan ana. Vi kan inte vända strömmen, men vi kan gå emot den. Vi kan uppmana och förmana andra att göra detsamma. Det är som sagt den döda fisken som driver med strömmen, den levande simmar emot den. Men

Konung David kom tillbaka på tronen i Israel, och med honom förnyelseväckelsen. 2Sam 19: 9-15.

Folket begynte tänka om och öppna sina hjärtan för Gud och säja: ” Konungen som har befriat oss från våra fienders hand, och räddat oss från filisteerna, har måst fly ut ur landet för Absalom” honom vill vi ha tillbaka på tronen. Och en sann andlig väckelse som har med ånger och bot, och har med vårt personliga förhållande till konungen att göra . Det är så en förnyelseväckelse begynner. Sann förnyelse begynner alltid med omvändelse. Har vi svikit vår egen kung? Har han dragit ut ur landet? Då hjälper det lite att sjunga lovsånger till kungens ära. Från sitt läger i Mehanaim följde kung David noga med i allt. Han visste också vad de talade med varandra om i Israel.

Det var detta han hade väntat på. Då sände kung David bud till prästerna Sadik och Ebjatar med de orden: Tala till Judas äldste och säg:< Varför skall ni vara de sista att hämta kungen tillbaka? Härigenom vann han alla juda mäns hjärtan utan undantag. Då vände Konungen tillbaka och kom till Jordan. Men Juda hade kommit till Gilgal för att möta kungen och föra honom över Jordan.

Han kom med förlåtelse och försoning. Vår konung väntar på oss i dag . Hur länge skall ha få vänta?  Vi som bekänner hans namn varför skall vi då vara så tröga när det gäller att hämta konungen hem?