Det som är långt mer värt!!

                                  Från fängelset i Rom skriver Paulus ett brev till församlingen i Filippi! Han talar om det val han hade gjort! Här i det tredje kapitlet summerar han ihop alla sin meriter som han hade när han var en erkänd farisé, och jämför det med sitt möte med Jesus!

När han fick möta Jesus till frälsning därute på Damaskusvägen, då blev ju allt förändrat!

Den upplevelsen vände upp och ner på hela hans gamla liv som farisé!

Från den stunden begynte ett nytt liv för honom, det gamla passade inte in i den nya upplevelsen! Han fick bryta helt med det gamla!

Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat som en förlust! Ja, jag räknar i sanning allt såsom en förlust, MOT DET SOM ÄR LÅNGT MER VÄRT; kunskapen om Jesus Kristus, min herre! Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det som avskräde, på det att jag må vinna Kristus!

Jag aktar det som avskräde säger han! Det är så Paulus värderar all den kunskap han hade lärt sig vid Gamaliels fötter. Det är så han såg sitt liv som en hängiven farisé, efter mötet med Jesus! Mötet med Jesus förändrade allt! Det fick Paulus att gå till avskrädeshögen med allt det gamla som för honom hade varit en vinning FÖRE mötet med Jesus!

Där kastade han sina religiösa meriter, sin ostrafflighet efter lagen, hans nitälskan för det han trodde var rätt!

Ju mer han fick se genom uppenbarelsens Ande ,desto större blev avskrädeshögen! Han ser på skräpet och lägger dit ära och berömmelse, Paulus kunde ju blivit rabin i Israel! Han kastade den religiösa traditionen på skräphögen. Ja, han gör sig av med allt! Allt som var mig en vinning, har jag för Kristi skull räknat som en förlust. Ja, han räknar i sanning allt såsom förlust MOT DET SOM ÄR LÅNGT MER VÄRT,  kunskapen om Kristus Jesus min Herre! Han gör av med allt gammalt, och drar vidare med sitt nya liv, sin nya syn, sin nya skatt; som han säger i 2 Kor 4:7. Men denna skatt har vi lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds, och INTE NÅGOT SOM KOMMER FRÅN OSS. Med sin nya tro drar han vidare, och glömmer det som är bakom!

Paulus vände sedan aldrig tillbaka till avskrädeshögen mer, för att hämta tillbaka något av det han hade kastat där! Jag tänker på vad en norsk pastor berättade! Det var under kriget, och han var föreståndare för pingstförsamlingen i Tönsberg! Folk höll på med vindsröjning, säjer han och körde bort skräp till soptippen på dagarna, men när kvällen kom, och det var mörkläggning, var det några som hämtade tillbaka det som andra hade kastat dit! Han använde det som en bild på, hur allvarligt det är, att inte vi till vilka ljuset har kommit, som hebreerbrevets författare säger; ATT INTE VI vänder tillbaka till avskrädeshögen och hämtar tillbaka, det som andra kyrkor och samfund har kastat ut, under väckelsetider när andens uppenbarelseljus lyste klart!

Vi ställs alla inför val! En del människor vill inte ha någon Damaskusupplevelse som Paulus hade, de vill leva vidare i sin egenrättfärdighet! Andra är mer villiga till att lämna något av det gamla! Man blandar ihop nåd och förtjänst. Det är också fel! Allt är av nåd! Biblen säger därför måste det bero på tro, för att det skall vara av nåd! Allt måst vara av nåd, annars blir inte glädjen fullkomlig! Hur mycket bär jag med mig som borde kastas på Avskrädeshögen, den frågan har jag ställt mig! En allvarlig fråga för oss var och en! Alla väckelserörelser har haft sin avskrädeshög! I början kanske den var stor! Jag har läst om lutheraner , när de lämnade katolska kyrkans dogmer och helgonbilder, med mera, när ljuset kom! Men mycket som skulle varit kvar på skräphögen hämtades tillbaka in i lutherska kyrkor igen, när väckelsen försvann!

Så kom nya väckelserörelser, och under Andens uppenbarelse, fick gammalt skräp lämna rum för det nya! Metodister , Baptister, och Pingstvänner bidrog till denna andliga renovering!

Allt som inte stämde med Guds ord, och som vägde för lätt i Guds vågskål, rensades ut och kastades på avskrädeshögen! Vilken stark och härlig atmosfär det blev! Vilket nedslagsfält det blev för den helige Ande att verka!

Nu vill Herren besöka sitt folk igen!

Frågan är om vi har sådant som tidigare blev kastat på avskrädeshögen som värdelöst, och som när Andens eld brann i församlingarna, blev räknat som synd! Frågan är, om det har hämtats tillbaka, under de andliga nedgångstider vi har upplevat, när inte andens eld brann så starkt!

Frågan är, om vi är villiga att öppna oss för en ny väckelse från Gud!

Då kanske vi på nytt får bära bort skräpet, som har fått ersätta Andens uppenbarelse!

För ,vi har väl inte förlorat smaken för det gudomliga, och andliga verkligheterna?

Det skulle ju vara förfärligt om vi har förlorat smaken på de andliga verkligheterna,