Tvångsutskriven.

När han hade dött, stod några och bugade och sade: Han älskade stormen, korsdraget, cyklonen, att genomblåsas av vassa väder, att känna isnålarna bita i skinnet---, det var för honom livet. Vår Herres värjfäktare var han. Floretten passade inte hans hand. Gud vare tack för honom, som vågade leva farligt.

Hade han själv kunnat tala, skulle han ha sagt: Vänner! Tro mig–Ingenting var mig kärare än stiltjen, kavlugnet, härden med det tysta prasslet av vänliga lågor.

Hade jag fått följa min innersta längtan, skulle jag ha sökt mig till den blommande idyllen och låtit begrava mig i de doftande volmarnas blomgrav med en vit lilja i handen.

Men en som var starkare än jag grep mig och blev mig övermäktig. Han satte ett vapen i mina finhyllta händer.

Så fick jag krigsmans värdighet. Man kallade mig frivillig–men jag var allenast en tvångsutskriven. 

Dikt av Nils Bolander.

Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre lever skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. 2 Kor 5: 14-15. Paulus.

Alltid vid gott mod!

2 Kor 9:8.  Ps 23:1.

Det hörs nästan ut som om David överdriver när han säjer; ”Mig skall intet fattas” Men orsaken till att han säja så är; att Herren är hans Herde. En herde som sörjde för honom på alla sätt, och till alla tider.

Det är den samma tanken vi möter här i orden vi läste först. Det talas om Guds makt. Den är obegränsad. Han har all makt i himmelen och på jorden.

Därför förmår han också ge oss allt vi behöver, alltid och under alla förhållanden. Det är detta som är evangeliets rika budskap till oss. Gud möter oss sådana vi är. Det betyder inte att vi inte kan bli bättre, och bör bli bättre.

Det finns alltid behov för mer av honom för oss alla. Även när vi tycker vi har det som bäst.

Men Gud har aldrig bestämt att han skall begynna välsigna oss när vi är på ett visst plan, eller har nått en viss andlig mognad. Han möter oss sådana vi är. Psalmisten säjer; Jag var i elände Herren frälste mig. Ps 116:6. Han möter oss därför att han älskar oss. Han  ,Gud som inte skonade sin egen son utan utgav honom för att hjälpa oss alla ,huru skulle han annat än att skänka oss allt med honom? Rom 8:32.  Vi får allt det vi behöver.

 Mer behöver vi inte. Men det händer ibland att han ger mer än de vi behöver också. Så vi kan dela med oss. Giv så skall eder ges sa Jesus! Gud har öst ut sina väldiga rikedomar denna i världen, och i hans förråd blir aldrig någon brist. Han är överflödets Gud.  Han som förnyar jorden och smyckar den, och låter dens skepnad bli ny igen. Han möter han oss med rika gåvor till förnyelse och välsignelse. Men allt är av nåd.

DET SOM ÄR BÄTTRE!

Hebreerbrevet är framför allt ett himmelfärdsbrev.

Hebreerbrevet har blivit kallat en härlig nyckel till Gamla testamentet. Någon har liknat Hebreerbrevets framställning vid de två männen som på en stång bar grenen med druvklasen från löftets land. 4Mos 13:24. De buro samma rika frukt. Den ene av dem såg den icke. Dock visste han, vad han bar Den andra såg frukten och han såg även mannen som hjälpte honom bära.

 Gamla förbundets profeter och förebilder, som var före Jesus, vittnade om honom, fast de icke såg honom. Vi som lever efter det Jesus fullbordat sitt verk på Golgata, se både Kristus, om vilken de vittnade, och dem som var sända av Gud att vittna om honom. I Hebreerbrevet 7:19 möter vi ett av brevets huvudord, till vilket författaren återkommer gång på gång: Nämligen det som är bättre. De hebreiska kristna stod i fara att på nytt dras tillbaka till den gamla tempeltjänsten i Jerusalem och för att de skulle bli lösta från det som de varit bundna av, så var det viktigt att de skulle få syn på något som var bättre än det gamla. Här möter vi egentligen hela kristendomens styrka och ide inför såväl judendom som kristendom. Bättre hopp. 7:19. Bättre förbund. 7:22. Bättre löften. 8:6. Bättre ordning. 9:10. Bättre offer. 9:23. Ett bättre blod. 12:24. En bättre egendom 10:34. Ett bättre fädernesland.11:16.

En bättre ordning. Det var ingen god gudstjänstordning numera i templet i Jerusalem, sedan förlåten i templet hade rämnat. Matt 27:31, Mark 15: 37-39. Luk 23:45. Att fortsätta där var att fortsätta i bokstavens gamla väsende, vilket var ett träldomsväsende. 2Kor 3: 4-11. Nu finns det en bättre gudstjänsordning- vilken de inte skulle överge. Hebré 10:25. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. 2Kor 4:18. De hebreiska kristna hade svårt att hålla fast vid det osynliga som en verklighet och de kände behov av synliga offer och präster. I Jesus och hans offerdöd ägde de liksom vi det som gudstjänsten i det gammaltestamentliga templet förebildade. 10:19-25.  Provisoriskt och förebildligt öppnades den stängda vägen under tiden från syndafallet till korset på Golgata, Nu har förlåten rämnat. Jesus har öppnat väg. Skall gemenskapen fungera, så låt oss gå in i det allra heligaste. 9:11–12.  Det har öppnats en ny och levande väg. 10: 19-25. Den öppnade Jesus för oss alla. Det är alltid öppet.

Förvandlingens mysterium!

Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga.  Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. 1 Kor. 15:50-54 (läs hela kapitel 15)

När Paulus tänkte på uppståndelsen från de döda och fröjdade sig över alla härliga löften som berör denna bibliska sanning, kretsade hans tankar också kring Jesu tillkommelse.

Genast anmälde sig frågan: Hur blir det då med alla de på Jesus troende som ännu lever kvar här på jorden i det ögonblick Jesus uppenbarar sig på skyn? Följer de med till himmelen tillsammans med alla de heliga som uppstår ur sina gravar eller måste också de gå dödens väg först, och stå upp senare?

Då blir det uppenbarat för Paulus att de som ännu är i livet när han kommer, och som tror på Jesus, de skall få följa med honom till himmelen. Detta kallar vi den första uppståndelsen. Upp20:6.

Alla skall förvandlas. Både de som är avsomnade i tron på Jesus och som nu vilar i Paradiset, och de som är i livet vid Jesu tillkommelse skall förvandlas. De som är i Paradiset har avklätt sig sin jordiska kropp och får en ny vid uppståndelsen.

De som ännu lever kvar på jorden när Jesus kommer för att hämta hem dem som är redo att möta honom, deras jordiska kroppar förvandlas i ett ögonblick. Paulus önskade att få vara med om detta, han säger: "Vi skulle vilja undgå att avkläda oss och istället få överkläda oss, så att det som är dödligt blev uppslukat av livet". Nu fick han inte uppleva detta, utan fick också avkläda sig sin jordiska kropp. 2Kor 5:1–10.

Men det kommer att finnas en skara på jorden som undgår att avkläda sig sin jordiska kroppshydda. Det är dessa som lever när Jesus kommer, och som är redo att möta honom. Paulus säger: "Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.". Fil. 3:21.

Detta är vad Guds ord säjer. Ty kött och blod kan inte få Guds rike till arvedel. Inte heller får förgängligheten oförgänglighet till arvedel. 1 Kor. 15:50.

Det måste bli en förvandling. I Israels historia har märkliga ting skett som påminner om förvandling och himmelsfärd, och som kan ge oss vägledning när det gäller denna hemlighet; "förvandlingens hemlighet".

Jag tänker på Hanok, eller Enok som han kallas i Nya Testamentet. Han vandrade med Gud i 300 år. Plötsligt var han borta. Hur gick det till? Detta hände så tidigt som i vår historias första tidsålder. Gud tog Enoh hem till sig. 1 Mose. 5:24. Och innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. Hebr. 11:5.

Jag tänker också på Elia, eldsprofeten, som gick och samtalade med sin efterträdare Elisa. Plötsligt sänkte sig en vagn ner från himmelen. Elia stiger upp i vagnen och så bär det iväg hem till Gud. Bibeln säger att 50 män sökte efter honom i tre dagar utan resultat. Han var hemma hos Herren!

Mose fina avslutning på jordelivet läser vi om i 5 Mose. 34:5. Uppe på berget Nebo, drar Gud Moses livsande tillbaka. På hebreiska står det: "Han dog vid en kyss av Guds mun". Gud satte sin mun intill hans, och drog hans livsande tillbaka. Sedan begravde Gud hans kropp i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Hans jordiska kropp har ännu ingen funnit. Men han var med Jesus, Elia, Petrus, Jakob och Johannes på härlighetens berg. Matt. 17:1-13. Jag har undrat om Mose och Elia fick sina förhärligade kroppar lite tidigare än andra?

Vad för slags kropp blir då den förhärligade kroppen? Den blir precis lik den förhärligade kropp Jesus hade efter uppståndelsen. Det blir en andlig, himmelsk kropp. Jesus uppstod i sin förhärligade kropp, men han hade en synlig skepnad och han hade en hörbar stämma. Man kunde ta på honom, ta honom i handen. Han åt flera gånger tillsammans med sina lärjungar. Han till och med lagade till en frukost på stranden för de sina med sina förhärligade händer. Joh. 21:4-14.

Efter sin uppståndelse var Jesus fri och oberoende av tid, rum, tyngdlag och materia. Så som Jesu förhärligade kropp var efter uppståndelsen från det döda, sådan kommer också den frälsta och förvandlade människans kropp att vara. Vi blir iklädda oförgänglighet och odödlighet. 1 Kor. 15:50-54, Fil. 3:14.

Tänk, att sådan som Jesu uppståndelsekropp och förhärligade kropp är, sådan blir vår kropp som troende vid förvandlingen. Då är vi inte beroende av tid, plats och tyngdlag längre. Då har detta skett som står skrivet: "Döden är uppslukad av livet!"

Det dödliga är iklätt odödlighet. Detta blir den strålande kronan på alla de härliga upplevelser vi då kommer att få vara med om.

Då är alla ett

Förvandlingen har skett

och kung och tiggare bär samma dräkt.

Allt förmår jag i Honom!!

Allt förmår jag i honom som ger mig kraft!

Fil. 4:13

Filipperbrevet har blivit kallat glädjens brev, Paulus skrev det när han satt fängslad i Rom.

Men detta hade inte lett till modlöshet i stället ser han detta som ett privilegium att lida för sin frälsare. 

Fil1:29. I brevet möter vi samma ande som när Aposteln tillsammans med Silas satt fängslade i Filippi fängelse. Apg16:25.

Den herre han hade lärt känna efter sin omvändelse var verkligen den som låter lovsånger ljuda mitt i natten 

Job35:1o. Tillsammans med frimodighet och glädje, är fasthet en viktig sak

  

Som han ger uttryck för med orden i Fil4:1 Stå fasta i Herren mina kära bröder som jag älskar och längtar 

efter, ni som är min glädje och min segerkrans. Läs också Fil1:7; 12-14.

Församlingen i Filippi var tacksamma för de Paulus hade gett dem av andligt gott och de hade sänt 

Epafroditus med en gåva till honom Fil4:18. De följde den ordningen Gud hade gett i sitt Ord. Rom15:27; 

1Kor9:11. Det som gladde Paulus mest var den frukt av tron han fått. Där tron är rätt och sann visar det sig 

också i förhållandet till ekonomin. När man lär den store givaren att känna, kan samma sinne bli verksamt i 

oss .

Tacksamheten hos Aposteln visar sig också i att han var nöjd med det han hade. Han hade lagt sitt 

liv i Herrens hand och stod under hans omsorg och ledning. Matt6:30. Vår fader i himmelen vet om allt som 

behövs, och sörjer för oss i smått som stort. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har säjer Aposteln, allt

förmår jag genom honom som ger mig kraft. Fil4:10-13. Vissa perioder hade han haft det svårt och i sådana 

tider hade han lagt sin sak i Herrens hand och bekymrade sig inte. Andra tider hade han haft överflöd. Allt 

förmår jag i honom som ger mig kraft säger han.

Vi skall lägga märke till att både i brist och i överflöd finns det faror. När han led brist kunde han frestas till 

missmod och börja tvivla. När han hade överflöd kunde han frestas till att bli övermodig. Han såg faran både

när det gällde fattigdom och rikedom. Men han kunde säga att också överflödet var något han kunde klara 

med Guds hjälp. Ords 30:7-9. Medgång och överflöd kan skada vårt andliga liv det ser vi av Israels 

exempel. När de fick det för bra glömde de Gud! 5 Mos. 32:8-15.

Vi har det bra och det tackar vi Gud för. Men vi behöver ständigt vara på vår vakt så vi kan bevaras i en  

beroendeställning till Gud. Det skall en god rygg till att bära goda dagar har någon sagt. Paulus kunde 

finna sig i allt och bevara tron! Det tackade han Gud för! Han hade lärt sig att vara nöjd och tacksam.