De som vunnit seger över vilddjuret.

Upp15:1-8

Johannes ser ett stort och mäktigt tecken i himmelen; sju änglar med sju plågor, de sista eftersom Guds vrede har nått sitt slut med folken på jorden.

Guds församling har redan lämnat den och är hemma hos Herren.

Nådens tid är slut, och hämndens dag är inne och Guds vredeskålar skall tömmas över världen.

Men innan dessa vredes skålar töms, ser Johannes de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet från dess namn.

Han säjer; och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn.

De stod på glashavet med Guds harpor i händerna. Och de sjung Guds tjänare Moses sång och Lammets sång.

Dessa martyrer ser Johannes i himmelen.

De hade inte velat ta vilddjurets märke, eller talet för dets namn på sin panna och hand.

De ville inte tillbe vilddjuret därför hade de blivit dödade.

 För att vi ska få en klarare bild av detta får vi gå tillbaka till kapitlet före Kap 13.

 Vi läser där från vers elva.

Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; de hade två horn lika ett lamms, och de talade som en drake. Och de utövar det första vilddjurets hela myndighet, i dess åsyn. Och det kommer jorden och dem som bor därpå att tillbe det första vilddjuret, det vars dödsår blev läkt. Och de gör stora tecken, så att det till och med låter eld i människornas ögon falla ned från himmelen på jorden.

Och genom de tecken, som de har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar de jordens innevånare; det förmår genom sitt tal jordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret, det som var sårat med svärd, men åter kom till liv. Och de fick makt att ge ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta döda alla som inte tillbad vilddjurets bild.

Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta ge sig ett märke på högra handen eller på pannan så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkna ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex. Upp 13:11-18.

Nu ser Johannes dessa martyrer som inte hade velat tillbe vilddjurets bild, och som därför hade blivit dödade.

De hade vunnit seger över vilddjuret genom sin död,

Johannes säjer; Jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte hade tagit emot dess märke på panna eller handen. De levde och regerade med Kristus i 1000 år. Upp 20: 4-6.

Och nu stod de på glashavet med Guds harpor i sin händer, och de sjunger Moses och lammets sång, de sjung; Stora och underbara är dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta är dina vägar, du folkens konung. Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Du allena är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig. Ty dina domar har blivit uppenbara. Tack och lov att vi ännu lever i nådens tids avslutning.  I dag är frälsningens dag. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Upp 20:6.