Vårt himmelska arv

I det gamla testamentet var Israels land kallad deras arvedel. 5 Mos 15:4-6 . Men det var jordiskt och därför var det förgängligt och besmittat av synd och avguderi, och ofta härjat av fiender och andra olyckor. Sådant är inte vårt andliga arv, det som väntar oss hemma i himmelen. Det är oförgängligt.

 Vi läser om det i 1Pet brev1: 1 -9. Välsignad vare vår Herre Gud och Fader: I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himmelen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.

 Gläd er därför om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän i ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmels glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.

 Gud tar inte bara vara på vårt arv, men också på oss som är arvingar. Allt detta stora fyller oss med tacksamhet och glädje. Gläd er därför om ni nu en kort tid får utstå prövningar av olika slag säger Aposteln. Men allra mest gläder vi oss över frälsaren själv som vi en dag skall få möta, då skall denna glädje bli outsäglig och härliggjord. Men vi får inte glömma vad Paulus skriver i Efes. 1:13–14. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan i kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. (Anden är en handpenning) ”på vårt arv”, att hans eget folk skall förlossas, (för att hans härlighet skall prisas) Vi har inte så lite att röra oss med. Apostels bön. V18.

Inte underligt att Apostlarna Paulus och Pethrus prisar Gud för denna rika nåd. Det märkliga är att vi inte gör detsamma långt mer än vi skulle göra.

Han ger härnere vad jag behöver och himlaarvet blir ändå över.