LÖFTENAS LAND OCH FOLK del 4

Israel är löftenas folk, och är en bild på det nya livet i Jesus Kristus. De sju folkslagen i Kanaan var avgudadyrkare, men nu var tiden inne att de skulle få lämna landet. De gamla fienderna är en bild på det gamla livet och köttets gärningar. Gal 5:19–21. 

Landet tillhörde Israel genom Guds löften till dem, men de andra folken hade ockuperat detta område sedan urminnes tider och ville inte lämna det. Därför måste Israel inta landet med strid. Herren sade till Joshua; Var ort er fot beträder har jag gett er såsom jag lovade Mose. Herren lovade att driva ut alla dessa folkslag för Israel. 2 Mos. 23:23, 29-30. 

MEN Israel kunde inte bli stående där stilla vid Jordan och vänta på att Herren skulle gripa in och driva ut fienderna. I tro på Gud gick de in på fiendens område och

fick de uppleva vad Gud hade lovat dem.

Det är Guds vilja att vi genom det nya livet i Kristus ständigt skall inta nya områden i våra liv. Och det nya livet skall behärska hela vår personlighet. Men bara när den gamla människan förlorar kan den nya människan segra i våra liv, och vi intar nya områden.

Gud verkar med sitt ord och med sin Ande, men han kan inte göra mer än vi tillåter honom att göra. Han gör inget emot vår vilja. Hans planer kan bara bli förverkligade så långt som vi är villiga att samarbeta med honom.

Du skall inte ingå förbund med fienden och inte visa dem nåd. Mose fick klart besked om hur Israel skulle förhålla sig till dessa hedniska folkslag i landet. 5 Mos 7:2, 5-6.

En för en måste Israel möta dessa fiender och besegra dem, som Gud hade sagt. Först då grep Gud in och drev dem ut. Händer det att vi ber om nåd för självlivet, att vi inte vågar låta domen gå över det gamla livet, den dom Guds ord fäller över den gamla människan med hennes gärningar? Att vi försvarar den gamla naturen och dess sätt att leva vidare i oss? Liksom Gud inte kunde driva ut ett enda folkslag förrän Israel själva bad honom om det. Så kan inte Gud lösa oss från köttets gärningar som är fiendskap till Gud förrän vi själva vill det.

Herren lovade att sända getingar över fienderna och i förvirringen som uppstod och fruktan för att bli utdrivna, gömde de sig i grottor och bergsklyftor. Men Herren lovade Mose att han skulle sända getingar över dem till dess de som var kvar och höll sig gömda hade blivit utdrivna. 5 Mos 7:20.

När getingsvärmarna nådde in i gömställena kunde fienderna inte längre vara kvar där, men de blev tvungna att komma fram i ljuset. Kanske är det fiender som också gömt sig i våra liv, några som vi trodde vara utdrivna med som lever i bästa välmåga? Så länge vi inte vet om dem får de leva i fred, men Herren vet att sända getingar som uppsöker dem och få dem fram i ljuset. Kanske sänder han en person i vår väg som vi upplever som jobbig, en som går oss på nerverna eller vi möter motgång, besvikelser och problem som gör livet svårt att leva och vi förstår inte varför. Då kommer det snart att visa sig vad som bor i oss och vad vi behöver lösas ifrån.

Det finns ju de som säger att de är döda ifrån det gamla livet, men är vi verkligen döda med Jesus Kristus förlorar vi inte segern även om stora getingsvärmar kommer och tränger sig in på vårt område för att irritera oss. Tänk om vi kunde lära oss att tacka Gud för allt och för allt som Han använder i sin tjänst till vårt bästa. Lära att tacka Gud för att han visar oss våra felsteg och svagheter, så att vi kan bli lösta och befriade ifrån dem. Hur skulle jag bli fri från dem och få dem utdrivna annars?

Israel mötte fiender som var större och starkare än dem själva. Kananéerna hade vapen som Israel inte hade. Städerna var som fästningar med höga murar som var skräckinjagande, men Herren sade; Om du säger vid dig själv ”Dessa folk är större än jag, hur skall jag kunna fördriva dem” så må du dock inte frukta för dem. Du skall tänka på vad Herren din Gud gjorde med Farao och med alla Egyptierna. 5 Mos 7:17–18.

På samma sätt skall Herren göra med alla de folk som du fruktar för. 5 Mos 7:19. Han är fortfarande Herren, befriaren. Herren själv stred för dem och han strider för oss. Men striden blev långvarig. Josua 11:18-20. 2 Sam 3,1. Men utgången är viss genom tron på honom som förmår. Halleluja.

Kananéerna kämpade hårt för att överleva i sina städer, de ville inte ge sig. Det fanns också dessa som försvarade sig så hårt att de förblev boende i landet. Vi läser om dessa i domarbokens första kapitel att de blev till en snara för Israel och ett stort hinder. Jos. 23:13, Dom. 1:19–36.

Det tar lång tid att vinna seger över dessa småkungar i våra liv. Alla vill styra och härska  var och en över sitt område, om det aldrig är så litet. Likaså som det inte blev fred i landet förrän alla fienderna var utdrivna, så blir det ingen verklig frid i våra liv förrän Jesus är Herre och Konung där.