Guds Triumftåg

2 Kor 2:14-17.

Paulus tackade ständigt Gud! När han skrev till de olika församlingarna börjar han alltid med att tacka Gud för dem. När det gällde honom själv så kunde han inte tacka Gud nog för allt han hade fått uppleva med frälsningen i Jesus Kristus. Han säger; Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva. Jesus är Guds gåva till oss alla såväl som till Paulus och han såg i den gåvan hur outsägligt rik den är. I honom säger han finns visdomens och kunskapens alla skatter fördolda Kol 2:3.

Här i 2 Kor 2:14–15 tackar han Gud som i Kristus alltid för oss fram i segertåg. Jesus har vunnit en evig seger, och vi kan få vara med i hans segertåg eller triumftåg! Jag minns hur vi sjöng under den härliga väckelsen vi upplevde för en del år sedan som gick under namnet Marana Ta, som ju inte är någon partibeteckning men ett härligt utrop, ett utrop som du finner i 1 Kor 16:22! En vers som vi sjöng om och om igen i en sång var

 I triumf skall han föra oss hem,

I triumf skall han föra oss hem.

I triumf på den levande vägen vi går,

ty den seger han vunnit är vår.

Paulus tackade Gud för den segerglädje han upplevde i gemenskap med Jesus, och han belyser detta med som är hämtad från en romersk härskares triumftåg, när han vänder hem efter att ha vunnit en stor seger. Så ser Paulus evangeli segertåg över världen, som ett stort triumftåg, där Jesus är den store segerherren! I ett romerskt triumftåg brukade de som tagits tillfånga föras fram tillsammans med segerherren, de skulle visas upp som segertrofféer, som skulle göra segerherren stor!

Paulus ser nu sig själv och alla Jesu efterföljare som Kristi fångar, de hade blivit besegrade genom kärlekens evangelium, och bojorna de bär är Guds kärleks band. Varje kristen människa har blivit en Jesu fånge, hans livegne, som Paulus säger i 1 Kor 7:22.

Det står skrivet om Jesus; Han for upp i höjden, efter sin död och uppståndelse. Han tog fångar, inte med våld, Nej, de överlämnade sig frivilligt till honom för att bli hans efterföljare.

Varje dag kommer det nya frivilliga med i Jesu triumftåg, som får vara med och sprida evangeli glada budskap likt en väldoftande rökelse. Våra liv får nämligen en ljuvlig och livgivande doft i gemenskap med Jesus, och genom att vi allestädes utbreder hans kunskaps vällukt. Gud vare tack som i Kristus alltid för oss fram i segertåg, eller i triumf efter grundtexten. Paulus ser det som en Guds stora triumf när han tänker på alla frälsta som har blivit vunna för Jesus. Kristna som kanske förr var motståndare till Guds verk är helt förvandlade och är med i evangeli segertåg!

Paulus som förr hade varit en farisé och förföljde de kristna, dem som var på den vägen som han säger i Apg 9:2 fick möta Jesus, när han på sin resa till Damaskus, för att om han funne några som var på den vägen, han skulle föra dem bundna till Jerusalem.

Men då skedde det att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom, han föll ned till jorden och blev så bländad av Guds härlighet att han blev blind. Han blev ledd in i Damaskus och Herren sände en av sina tjänare, Ananias till honom! Han går och lägger sin händer på honom och säger; Herren har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bli uppfylld av helig Ande. Då var det strax som om fjäll föll från hans ögon och han fick sin syn igen och lät döpa sig. Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus att han var Guds son, och utbredde kristuskunskapens vällukt! Gud vare tack säger han som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft!

                                   .

I ett romerskt triumftåg brukade segerherrens tjänare svänga sina rökelsekar för att utbreda välluktens kunskap om segern som vunnits. Genom denna bild ser Paulus Guds sändebud utbreda evangeliet om Jesu seger på varje plats! Gud vare tack, som i Kristus allestädes utbreder hans kunskaps vällukt! Paulus är så gripen av denna kristuskunskap att han skriver två kapitel om den. Läs de två första kapitlen i 2 Korinterbrevet och se vad han predikade. Det var en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.

Men denna kristusförkunnelse har lidande med sig. Därför sade Herren när han kallade Ananias att gå till Paulus; jag skall visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn skull! Man kan säga att Paulus fick lidandet för Kristus i födelsedagsgåva. Det är många som inte ser detta som en välsignelse. Men vi ser här när vi läser vad Paulus skriver i 

2 Kor 2:15 . Vi är en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som blir frälsta och ibland dem som går förlorade. Och när vi utbreder denna Jesu kunskaps vällukt, så verkar detta på två sätt. För dem som älskar mörkret och inte vill omvända sig verkar denna kunskap från död till död, en dödslukt till död! Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, vi blir inte alltid så önskvärda som förkunnar detta budskap.

Men för dem som tror evangeli glada budskap blir vi en lukt från liv till liv! För oss som blir frälsta är det en Guds kraft till frälsning. Vad gör det då om vi får lida smälek av människor som föraktar och förkastar frälsningens budskap, denna glädje som vi upplever när människor tror och tar emot glädjens budskap är så rik och härlig så den väger upp all smälek. Spring upp av fröjd säger Jesus, eder lön är stor i himmelen.

Vi läser om Mose i Hebr 11:24-26. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll Kristi smälek för större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

Vem är nu skicklig härtill säger Paulus, och han svarar själv först i 2 Kor 3:5. Icke som om vi själva var skickliga att tänka ut något såsom kommer det från oss själva, utan den skicklighet vi har kommer från Gud som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund ett som inte är bokstav utan ande, ty bokstaven dödar men anden gör levande! Och han säjer vidare här i 

2 Kor 2:17. Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, eller; vi förfalskar ju inte av vinningslystnad Guds ord som så många andra gör; utan av rent sinne drivna av Gud förkunnar vi ordet inför Gud.

Ja, må Herren få hjälpa oss att vara trogna mot hans ord och inte kompromissa, eller att ge efter för att tillfredsställa människors smak, men vinna seger, då får vi vara med i hans triumftåg och utbreda hans kunskaps vällukt tills han kommer.

GUDS RIKES SOMMAR ÄR NÄRA

Luk21:20-23.

Vi vet att det kommer att ske stora förändringar med Israel, innan det kan bli centrum för det MESSIANSKA RIKET i världen! Men vi vet att detta kommer att ske NÄR TIDEN ÄR INNE! Täckelset skall tas bort från deras hjärtan. 

2 Kor 3:13-16.

Då skall de se upp till honom som de har stungit, och omvända sig till Herren. Sak 12:10.

Herren skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag. Sak 3:9.

Ett helt folk blir pånyttfött på en enda dag.

Avslutningstiden av denna tidsålder, och inledningen till den nya det MESSIANSKA RIKETS TID, TUSENÅRSRIKETS TID, skall markeras av Jesu Kristi andra tillkommelse, förvandlingen och uppryckandet av de frälsta!

Detta är vad vi väntar vi på nu! Att Jesus skall komma tillbaka!

Denna stora händelse kommer att bli av en sådan dimension att den kommer att skaka hela världen!

ISRAEL ÄR DET SÄKRASTE TECKNET PÅ, att Jesus kommer snart! Se, brudgummen kommer, gå ut och möt honom säger Guds ord!

VI UPPLEVER NU MIDNATTSTIDENS ANSKRI!

Men vid midnattstiden ljöd där ett anskri; Se, Brudgummen kommer! Gå ut och möt honom! Först kommer Jesus och hämtar sin brudeskara till himmelen! Gud vill sedan ta sig an Israel, de skall bli frälsta på en dag! Gud vill sedan sända en speciell väckelse och andeutgjutelse över Israel. Sak 12: 10-14. Något sådant har inte skett med ett helt folk förut i världen! Men det skall ske med Israel, när tiden är inne!

NU SKER DET ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE I ISRAEL, nu kommer stammarna hem till sitt land igen efter en lång tid av förskingring! Nu kommer de hem för att möta sin Messias! Mika 2:12. Och denna stora händelse kommer att göra dem skickliga till att insätta Messias som sin konung på Davids tron! Och Israels missionstid börjar. Apg. 15:17. FÖR GUD ÄR INGENTING OMÖJLIGT!

I hast vill han uppfylla sitt ord när tiden är inne! Jes. 60:22.

I ljuset av denna härliga Framtidsvision förstår vi varför draken som uppenbarelseboken talar om, vill döda det nyfödda gossebarnet, VÄCKELSEN I ISRAEL, som börjar när de tar emot Jesus, och insamlandet till riket börjar. Upp12: 1-2. Vi förstår då att varför allt hat mot Israel kommer att kulminera i FÖRST GOGS ANGREPP PÅ DEM, Hes 38. Och därefter det stora överfallet i den sjunde Årsveckan, som avslutas med kriget som begynner vid harmageddon, då världsmakterna sista stormangrepp fullbordas mot Kristus. Men Kristus vinner seger över dem, Upp 19:11-19. Frälser sitt folk Israel, och upprättar det Messianska riket. Sak 14 Kap.

DÅ KAN ISRAEL SJUNGA, om Herrens storhet och godhet, och om hans seger över den onda världen. Ps 145:1-13. Så skall de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Och vi kan med glädje tillägga profeternas härliga beskrivning av rikets tillstånd. Och det skall ske i kommande dagar att det berg där Herrens hus är, skall stå där fast grundat och vara det yppersta bland bergen och vara upphöjt över andra höjder; Jes. 2:1-4. Och vi kan tillägga Jes11: 1-1o; 12:1-6.

GUDS MESSIANSKA RIKE SKALL UPPRÄTTAS PÅ DENNA GAMLA jord, vi får en storhelg på tusen år! Detta blir att betrakta som FÖRGÅRDEN till Guds slutliga härlighetsrike på den nya jorden! Det blir sabbatsvila med rättfärdighet, frid, och vila efter alla historiska krig, kriser och oro sedan fallets dag! Men under det Messianska rikets tid vill Herren ha sitt ÖVERHUS i Himmelen, och sitt UNDERHUS på Sion i Jerusalem, var det en predikant som sade en gång! Ja, varför inte!

Skriften på tidens vägg.

Då visade sig i samma stund fingrar som av en människohand, vilken mitt emot den stora ljusstaken skrev på den vitmenade väggen i konungens palats; och konungen såg handen som skrev. Dan 5:5.

Varje människa är med om att lämna bidrag till sin tids historia. Men det märkliga är att medan människan är med som bidragsgivare till sin tids skrift på tidens vägg, är man utan förmåga att tyda den.

Vi läser om att Konung Beltesassar med sina tusen stormän ordnade en stor festmåltid, och drack vin med dem. Ja de drack ur guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem. Men medan de drack och prisade sina gudar av guld silver, trä och sten. Gud existerade inte för dem. Honom hade de ingen respekt för . De som var Guds folk ville de inte räkna med å ha med att göra. Friheten till att göra som man själv ville var rådande. De hade ingen tanke på Gud, Man levde för att njuta av vad världen hade att bjuda på. Men ingen förstod vad som höll på att hända, ingen visste att tiden var kommen då texten till denna tidsepok var färdigskriven. Konungen förstod inte att hela hans folks liv och vandel kunde rymmas i fyra ord. 

Mene, mene , tekel, ufasin. 

Konungen visste inte heller att denna text var oåterkallelig. Utanför de starka murarna runt Babel och de hundra kopparportarna väntade Konung Kyros med sin här. Genom en av konung Beltesassars betrodda män blev den hären insläppt som fullbordade skriften på väggen, tidens skrift.

Beltesassar hade haft en förnimmelse av att något höll på att ske, men känslan var inte tillräckligt stark till att få honom att omvända sig, så Gud kunde ändra texten angående hans liv. Han darrade av förskräckelse och gav order om att speciella besvärjare och kaldéer och stjärntydare skulle hämtas, men de kunde varken förstå eller tyda tecknen på väggen eller förklara den för kungen. Då blev han ännu mer förskräckt. När det gäller att förklara denna tidens text står denna världens visa maktlösa. Det är fördolt för dem säjer Guds ord.

Men kunde inte domen ändras?

Skriften stod ju på den vitkalkade väggen och var inte inhuggen i sten eller ristad in i järn. Nineves dom blev ju uppskjuten när kungen och folket omvände sig genom profeten Jonas förkunnelse. Men här i festsalen med konung Beltesassar och hans stormän omvände sig ingen. De valde hellre undergången. Skriften på väggen kunde inte ändras därför att Gud inte vill det. 

Men ingen som hade varit med om att forma texten ville ändra sig . 

Tidens skrift kunde inte suddas bort. Den var nämligen ett med deras liv och deras personlighet. Det som stod skrivet på väggen var summan av livet och vandringen för den tidens människor.

Det var fingrar som av en människohand som skrev. Var det inte Gud som skrev? Jo, Gud dikterar och människan skriver. Man formar själv skriften på tidens vägg, sitt eget liv.

Gud ser människornas väg förrän de börjar gå den. Utifrån den dikterade Gud för profeter och apostlar att forma varje tids epoks öde på Bibelns blad och deras olika tids skrift uppfylls på människorna obönhörligt för att det ses och dikteras rätt. Denna klara skrift kan ingen av tidens visa tyda. De behärskar kanske många språk, kan tyda mycket, men skriften på tidens vägg kan de inte tyda. Ändå är det deras liv som rullas upp.

Men mitt i festens yra kommer människohanden fram och skriver Guds egen skrift öppet på tidens vitkalkade vägg i människans stora festsal, denna världens, eller hemligt på samvetets vägg i människans inre. Vägd på en våg men befunnen för lätt. Tidens ansikte är dess människor, säjer någon, jag vill säja, tidens människor är själva med om att forma dess skrift. Vi säjer, tiden är sådan, men varför är den sådan? Därför att människorna är sådana. Människorna skapar tidens anda, inte omvänt. Det visar också innehållet i dagens text. 

Tidens öde för människan är inte Mediens och Persiens lag som inte kan ändras därför att det en gång för alla är format så, nej, vi skriver vårt eget öde med egen hand, och summan av livet blir tidens och evighetens ofrånkomliga skrift. Så var det för konung Beltesassar, och sanningen gäller för alla tidens människor. Varje kultur har sina egna former och ger uttryck för en speciell tidstrend för den som bygger hus, möbler eller ljusstakar. Ljuset i staken kastade sitt blanka och kalla sken över skriften på väggen. Babelstornen kunde tydligt ses och läsas i det klara ljuset från ljusstaken. 

Mene, mene tekel ufasin. 

Men innehållet av skriften var fördold för konungen, och gästerna och de visa i riket. Tidens visa män har alltid försökt att förklara texten för människorna, med allt vad tiden har att bjuda på kulturens och människoförståndets område möttes de upp i tidens festsal för att tyda skriften på tidens vägg. I helt vanliga tider möter de också upp och lockar elegant och världsvant med sina meningar om tiden, bejublad av en feststämd publik. Ljuset från kulturens ljusstake tycks bli klarare och klarare. Men så blir det blodigt allvar. Plötsligt visar sig skriften på väggen summan av människans liv.  

Mene, mene tekel ufasin!

De visas kalla och klara förståndsljus förstår inte att tränga in i textens innehåll, endast konturerna av orden skymtar, men det är nog till att få festbruset att förstummas helt. Det enda ljudet som hördes är när människans knän slår emot varandra av oro och ängslan för det okända; Resultatet av ett liv gömt i fyra gåtfulla ord, som de inte själv kan tyda! 

Det vara bara en som kunde tyda skriften på väggen, det var profeten Daniel, han som hade ljuset från Gud i sitt hjärta. Han kom också och förklarade skriften men då var det försent. Till alla tider har det varit den svaga punkten i människans tillvaro: De har inte förstått innehållet av tidens skrift förrän det blev försent. 

Därför, 

Sök Herren medan låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Nu är Gud att finna.

Översatt från en norsk författare