Gå in i den by som ligger mitt framför eder.

Matt 21:2.

Det är viktigt att bruka de möjligheter som ligger rakt framför oss. Men ofta ligger de så snubblande nära att vi faktiskt inte ser dem.

Vi talar ofta om att Gud inte är beroende av tid eller plats, men vi är ofta det.

Tiden är vi bundna av på det sätt att vi suckar; Om jag bara hade varit med den gången… ”Eller” Gud skall nog också bruka mig en gång, möta mig en gång… långt in i framtiden”

Jesus Kristus vill möta oss nu! Han kan och vill komma till oss i det förhållande som vi är i dag. Inte heller platsen spelar någon roll för honom.

I vårt arbete för Gud måste vi ha detta klart för oss, om vi har behov av att vandra i de gärningar som ligger färdiga för oss. De gärningarna ligger alltid nära oss. De är i byn som ligger rätt framför oss.

I berättelsen som texten är hämtad ifrån, är det ett par åsnor som Jesus skulle bruka. Han kände till dessa djur, och han kände till deras möjligheter. Han som kände till dem, känner självklart till sina bröder bland människornas barn också. Och han känner deras möjligheter. "Lös dem och för dem till mig."

Vilken härlig uppgift. Att predika frihet för de fångna.

Jes. 61:1

 Men skall han få bruka oss, måste vi vara lydiga, och lydnad börjar aldrig med några väldiga hopp mot det stora okända. Det börjar med att vi går till den byn som ligger rakt framför oss, och egentligen fortsätter väl lydnadens väg från den ena byn till den andra, från den ena möjligheten till den andra, i en enkel och opretaniös vandring med Gud.

Det blir en vandring där man gång på gång får orsak till att förundra sig över att Gud både kan och vill öppna möjligheter för oss  och  bruka oss.

Ingen blir stor eller märkvärdig genom att följa Kristus. Man följer honom nämligen i vardagens enkla göromål. Det kan bestå i att hämta ett par åsnor i Jerusalem, eller det kan vara andra små uppgifter. I de flesta tillfällen gäller det att gå till byn som ligger rakt framför oss.