TRONS AFTONVANDRING

Luk 24:13-35.

Jesus visar sig efter sin uppståndelse för två av sina lärjungar, för

Emmausvandrarna. De var på väg till by som heter Emmaus

Och ligger sextio stadier fån Jerusalem.

De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.

Då kom Jesus och slog följe med dem.

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.

Han frågade dem; Vad är det ni samtalar om?

Då stannade de och såg bedrövade ut. Kleopas sade;

”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som har hänt

De här dagarna?” Han frågade dem; ”Vad då?”

Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning

Inför Gud och allt folket.

Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden

Men vi hoppades att han var den som skulle frälsa Israel.

Till allt detta kommer att han det redan har gått tre dagar, sedan

Detta skedde

Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick

Tidigt på morgonen till graven men fann inte hans kropp. Och de kom och

Berättade att de hade sett en änglasyn och änglarna hade sagt att han levde.

Då gick några av oss till graven, och fann att det var så som kvinnorna, hade sagt Men honom själv såg de inte.

 Han sade till dem; så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt

Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?

Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt Om honom i alla skrifterna.  . När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han Ville gå vidare, Men de bad honom ivrigt;

Stanna kvar hos oss!  Det blir snart kväll och dagen närmar sig sitt slut. Då följde han med dem in i byn och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, Men han försvann ur deras åsyn.

Den synlige Jesus försvann, och skrifternas Jesus blev kvar.

Och de sade till varandra; ” Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade skrifterna för oss” De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem.

Står inte vi också stilla och ser bedrövade ut ibland?

Att dessa sörjande Emmausvandrare gjorde det, kan vi så gott förstå, för de

  visste ju inte vad vi så gott känner till, att Jesus är uppstånden och lever .

Vi vet så mycket om Jesus som var dolt för dem, och vi har upplevat så mycket som de inte hade fått uppleva. Och ändå så blir vi ibland missmodiga, fyllda av fruktan ibland.

Men Jesus vet om oss. Han vet hur lätt tvivel och fruktan har för att ta frimodigheten från oss, som skymmer himmelen . Han visste också om dessa sörjande vänner .

och hjälpte dem ut Och så mötte han dem ur mörker och förtvivlan.

Och de gjorde han genom att visa dem at svaret kunde de finna i Guds ord. Allt det som var skrevet om honom. Det måste ha varit en underbar stund och en oförglömlig upplevelse att få vara med på denna bibelundervisning, när Jesus själ lade ut ordet. Ordet om sig själv. Om allt som var sagt om honom i alla skrifterna. Då hade det säkert börjat brinna i våra hjärtan också.

En sångvers kommer till mig. På vägen ut till Emmaus de två lärjungar gick, de talade om Jesus och hans död. Men Jesus uppenbarade

 Sig och uppnar deras blick alla tvivel forsvant när han bröt livets bröd. I dag vill Jesus uppenbara sig för oss och ge oss brinnande hjärtan. Dessa emmausvandrare bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem till nya upplevelser med den uppståndne.