2 Sam 19:9-15.
Det var folk i alla Israels stammar som gick tillrätta med varandra. Kampen
var nu över. Nederlaget var ett faktum.
Absalom, som hade stulit deras hjärtan och fört dem bakom ljuset, var nu död i
kriget. David deras egen konung och Herrens smorde, han som hade befriat
dem från filisteernas ok måste nu fly ur landet .
Absalom var
en fullfjädrad politiker och hade fört folket över på sin sida. Han var tidigt
på plats. Varje gång det kom någon som hade en sak han ville lägga fram för
kungen och få dömd, kallade Absalom på honom; Din sak är God och rätt, sade
han. ”Men hos kungen är det ingen som
hör på dig. Bara de ville sätta mig till domare i landet! Då skulle var man
som hade någon sak han ville ha rätt i komma till mig, och jag skulle hjälpa
honom till sin rätt.” Och när någon gick fram för att böja sig för honom,
räckte han ut sin hand och tog tag i honom och kysste honom. Så gjorde han med
hela Israel när de var på väg till kungen för att få hjälp. Och Absalom charmade och stal deras hjärtan. Vi
läser om detta i 2 Sam 15:1-6.
Kampen om makten och herradömet!
Tog inte slut efter Saul och Davids
tid, den var och är långvarig, men utgången är viss Tack o lov. Läs 2 Sam 3:1.
Bara de
ville sätta mig till domare i landet sade Absalom. Men går du till kungen med
detta, kan du inte vara trygg för vad utfallet
skall bli. Du riskera då att tappa saken. Kampen om makten och herradömet i
riket efter att David hade blivit vald till kung var hotat. Först när han var smord av Gud, och vald av
allt folket, både Juda och Israel, till deras kung. Först då stod konungadömet
vid makt. 2 Sam 5:1-5.
Kampen om makten och herradömet i
våra liv pågår så länge vi lever. Gud har smort sin Son till kung. Hans rike är teokrati, Guds
styre. Det betyder att hans ord och vilja är ensamrådande. All rätt och makt
och ära tillhör honom allena.
Hans
herradöme är utan gränser. Det täcker alla livets områden det synliga som det osynliga
tankar ord gärningar. Målet är att hela vårt liv föres in under hans kontroll,
lett och styrt av Herrens Ande. Också vi som en gång krönte Jesus till vår
Herre och konung i våra liv, är ständigt i farozonen. Frågan är denna.
Kan han vara konung utan att vara
domare? Måste Kungens
ord vara avgörande i envar sak? Till alla tider, och vid varje tillfälle?
Ofta möter
vi inte den sympati och förståelse vi väntar hos Kungen. Och det händer inte så
sällan att vi tappar saken. För när Ordets ljusstrålar går genom våra liv, då
avslöjas dolda tankar och mänskliga motiv. Och då är det inte nåd att få för
självlivet. Absalom passar då på tiden.
När vi är på väg in till konungen, ställer han upp. När vi har bestämt oss för
att göra Guds vilja och lyda vår Konung. Då är det en som kommer å möter oss
med sin till synes välmenta råd. Först
och främst är Absalom en bild på vår egen natur- självlivet som alltid håller med oss och alltid ger oss rätt. Som
ständigt vet om att föra oss bakom ljuset och bedra oss. Det är farligt att höra på Absalom, ty till sist börjar vi tro på
honom och tro att han har rätt. Istället för att pröva allt i ljuset av Guds
ord ger vi efter för egna och andras önskningar och intressen. när Det låter
kanske så förståndigt och bra . Ingen
blev omtyckt och lovprisad som Absalom.
Han var den
vackraste mannen i hela riket. Han charmade alla med sina fagra ord och löften,
och vann inflytande. Fler och fler gick över till honom. Till slut blev samman-svärjningen så stor att David måste fly. Det
var folket själva som valde. Det är du och jag som väljer själv. Ingen kan göra
det i stället för oss. Ofta är det en hel församling som ställs inför ett val.
En ny tid
kräver en ny kurs får man höra, som är i stil med folks vilja och smak. Absalom passar in i tiden, han kanske vinner mest
inflytande bland de unga och oerfarna, men som älskar liv å nya trender.
Därför blir ansvaret så stort för dem som skall leda dessa ungdomar. Pressen
från världen och tidens ande är så stor att det skall mod till att stå för
sanningen. Men en kristen bör kunna stå för sanningen, och för sin
överbevisning, även om man blir stående allena.”I dag har utvecklingen gått så
långt att ingen kan stoppa den”, får vi ofta höra. 2 Tess 2:3.
Ja, det är sant, för avfallet från tron har
gått längre än vi kan ana. Vi kan inte vända strömmen, men vi kan gå emot
den. Vi kan uppmana och förmana andra att göra detsamma. Det är den
döda fisken som driver med strömmen, den levande simmar emot den.
Konung David
kommer tillbaka på tronen i Israel och förnyelseväckelsen begynner. 2 Sam 19:
9-15.
Folket
började tänka om och öppna sina hjärtan för Gud och säja: ”Konungen som har befriat oss från våra
fienders hand, och räddat oss från filisteerna, har måst flytta ut ur landet för Absalom” honom vill vi ha tillbaka på tronen.
Och en sann andlig väckelse som har med ånger och bot, och har med vårt
personliga förhållande till konungen att göra började. Det är så en förnyelseväckelse begynner.
Sann förnyelse begynner alltid med
omvändelse. Har vi svikit vår egen kung? Har han dragit ut ur landet?
Då hjälper det lite att sjunga lovsånger till kungens ära. Från sitt läger i
Mehanaim följde kung David noga med i allt. Han visste också vad de talade med
varandra om i Israel.
Det var detta han hade väntat på. Då sände kung David bud till
prästerna Sadik och Ebjatar med de orden: Tala
till Judas äldste och säg: "Varför skall ni vara de
sista att hämta kungen tillbaka?" Härigenom vann han alla Juda mäns hjärtan utan
undantag. Då vände Konungen tillbaka och kom till Jordan. Men Juda hade kommit till
Gilgal för att möta kungen och föra honom över Jordan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar