Gud glömmer inte våra böner.

Gud glömde inte sitt svar till Abraham, Herren sade till honom

Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de vara slavar, och man skall förtycka dem i fyra hundra år – sedan skall de dra ut med stora ägodelar.  1Mos 15,13

. Läser du i 2Mos 12,40, se du att Gud höll sitt löfte.

När fyra hundra år hade gått, uppfyllde Gud vad han hade sagt till Abraham. Alltså, när tiden var inne uppfyllde Gud sitt löfte .

Gud har alltid varit beroende av människor, det är han i dag också.

Han kom till Mose som vallade boskapen för Prästen Jethro i Midjans land. Mose var ett bönebarn och befriare.

 Hans föräldrar hade lagt pojken i Guds hand den gången alla judiska barn skulle dödas. Hela hans uppväxt var ett under. De bad säkert till Gud för Mose att Gud skulle bruka honom till Välsignelse. Men allt såg ut att misslyckas, särskilt när de hörde att Mose hade rymt, efter att han hade dödat en Egyptier. Åren gick, och Mose miste kontakten med sina föräldrar.

 Men när >Guds tid var inne för befrielse, begynte det att brinna i törnbusken. Gud kallade Mose till att bli en ledare för judarna som trälade i Egypten.

Bönerna var kanske glömda av de som hade bett, men Gud visste att sända svar i sin tid. Mose fick återse sin bror Aron igen.och så var befrielsen i gång. Läs fortsättningen och var välsignad.

Något av de mest gripande när de gäller böner som inte får bli glömda, läser vi om i Julevangeliet. De gamla präst paret Elisabet och Sakarias hade säkert bett om barn i unga år, utan att få bönesvar. Men bönerna var inte glömda hos Gud.

Svaret kom på ett övernaturligt sätt. En ängel talade om för Sakarias att hans bön var hörd.

När tiden var inne kom bönesvaret. Många har bett för sina barn, men fick inte se och uppleva något bönesvar medan de levde.

 Men bönerna lever vidare. Tack och lov.

Låt oss fortsätta att be i tro, Herren glömmer ingen. Han svarar i sin tid.    

Låt oss därför tacka för bönesvar redan nu!