LÖFTENAS LAND OCH FOLK del 2

Släpp mitt folk.

Mose befriaren 2Mos 3:11–12. Farao gick med på vissa eftergifter, men Mose var orubblig. Han höll fast vid det Herren hade sagt. Han kompromissade inte med Farao, annars hade de aldrig kunnat lämna Egypten.

Men när tiden var inne för befrielse, då kunde inte Farao behålla dem längre. Gud grep in. Då sade Herren till Mose; 2 Mos. 6:1,3,6.

Tiden var inne då Israels barn skulle lära känna sin Gud med namnet Jehova, Herren. Den Allsmäktige. När Gud kallade Mose presenterade han sig med detta namn; Jag är eller jag är den jag är. 2 Mos. 3:14–15. Dessa ord är ett uttryck för Guds väsen och betyder: Han gör inga misstag, Han är oföränderlig, evig.

Namnet säger vem Gud är i förhållande till oss som tror,

befriaren och förlossaren, den Gud som griper in i vår tillvaro och uppfyller sina löften.

Innan domen föll över Egypten fick Mose alla föreskrifterna om Påskalammet. Det var lammets blod som skulle bringa förlossning. Jesu död på korset är garantin för vår frälsning och befrielse. Och en dom över alla Egyptens gudar.

Alla förstfödda måste dö. 2 Mos. 24:22-23. 

När Jesus dog sin segerrika död på korset blev fienden besegrad och avväpnad. Kol 2:15.  Vår gamla människa blev korsfäst med honom. Vår syndiga natur blev också avslöjad och avväpnad när domen drabbade Jesus.

Men den nya människan blev genom tron på Jesu seger upprest Jag dog, men Jesus lever, och jag lever i honom. Jag förlorade, men Jesus vann. Hans död blev min död, och hans liv blev mitt liv. Jag uppstod ifrån döden, för att leva vidare i Guds kraft.