måndag 18 april 2016

DÄR ALLT HOPP VAR UTE



Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet, och trodde!

Abraham höll fast vid tron, ja, han blev starkare i sin tro och gav Gud äran

A B Simpson säger: "Jag skall aldrig glömma det som en gång blev uttalat av Georg Möller trospredikanten då han tillfrågades om det bästa sättet till att bli stark i sin tro." 
"Det sker bara på ett sätt," sade han, "och det är genom stora prövningar. Jag har lärt mig att tro genom att stå fast mitt i våldsamma lidanden och prövningar."

Detta innehåller en stor sanning. När allt annat brister, då är stunden inne för oss att tro och förtrösta.

Georg Muller säger fortsättningsvis: "Kära själ, förstå värdet av det närvarande ögonblicket! Skulle du just nu gå igenom stora prövningar, då befinner du dig genom dem i själva trons centrum. Och ger du Gud anledning så vill han lära dig något som du annars inte skulle kunna lära. Att gripa tag om allmakten.
Frukta inte bara tro! Ängslas du, se upp till Gud och säg;  
När fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig. Ps 56:4.

Då kommer du att få prisa honom för sorgens skola som för dig har Blivit förvandlad till trons högskola.

Varför är tron så viktig?

Ganska enkelt därför att bara tron sätter oss i förbindelse med Gud,
I en mottagande förbindelse. Tron är vår ut räckta hand som möter Guds hand som han har räckt ned till oss för att ge oss allt vi behöver
Till liv och Gudsfruktan förr tid och evighet.

Den rättfärdige skall leva av tro, läser vi fyra gånger i Bibeln.

Genom tron tar vi emot livet i Gud, och genom tron lever vi detta livet! Det liv jag nu lever, det lever jag i tron på Guds son säjer Paulus. I tro ber vi till Gud och får bönesvar. Vad hade frälsningen varit, med allt vad den ger, utan den tro som tar emot den?

Det är viktigt att bevara tron, när prövningar och motstånd reser sig upp mot oss.

”Just när mitt mod vill sjunka och när mitt hopp vill fly
Just när sig solen döljer, Bakom den mörka sky
Då är min Jesus när mig, Skänker mig mod igen.
Jesus kan aldrig svika, Han är min bäste vän.
Kör:
/:Hans nåd den är nog för mig:/
I sorger och nöd, I liv och död
Hans nåd den är nog för mig

Just när den vilda stormen Rasar mot bräcklig slup
Och jag i natten drives Hän över mörka djup
Då höres Jesu stämma Tala i stormen så:
”Jag är ju med i båten, Hur kan du frukta då?”

Just när omkring mig viner Fiendens skarpa skott
Han vill ifrån mig röva Vad jag av Herren fått
Då kan i tron jag skönja En som bredvid mig går.
Lämnar jag allt åt honom, Städse jag seger får..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar