Var vid gott mod!!

”Var vid gott mod; det är jag, var icke förskräckta”

Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt. Sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det hade blivit afton var han där ensam.

Båten var då flera stadier från land och hårt ansatt av vågorna ty vinden låg emot. Men under fjärde nattväkten kom han till dem, gående fram över sjön. När då lärjungarna fick se honom gå, blev de förfärade och sade” Det är en vålnad”

De trodde att det var ett spöke!

Och så var det deras bäste vän! De trodde vågorna skulle bli deras grav, och så skulle stormen bara uppenbara en ny sida av Kristi härlighet. Jesus har ännu den vanan att komma till sina lärjungar genom oväder. När vinden är emot, när vågorna går höga, när natten är mörk. När de verkar hopplösa.

När allt detta har gjort lärjungarna små och ödmjuka, precis som ett väldigt oväder kan visa oss människor vår ringhet. Kommer han ännu i dag genom ett under vandrande till de sina på vågorna.

Först är han inte lätt att känna igen, och man tror att nu är de kört; Men så känner vi igen den kända rösten, och ser den käre mästaren komma vandrande; och ropar ut;

Frukta inte! Det är jag! Och då blir det så stilla och tryggt båten. Även om stormen kanske fortsätter är fruktan som bortblåst.

En sångvers kommer till mig  

Just när den vilda stormen rasar mot bräcklig slup och jag i natten drives hän över mörkas djup. Då höres Jesu stämma Tala i stormen så:”Jag är ju med i båten, hur kan du frukta då?”