KONKURSBO ELLER GUDS VERK del 2 (2)

Det att arbeta i Guds rike är inte detsamma som att ordna med ett konkursbo eller något som är på konkursens rand. Att verka Guds verk med nederlagsstämning i sinnet, bringar bara katastrof. Ingen av oss är satt till ”att rädda” verksamheten, den är ju i sig själv en räddningsmission. Likväl verkar det ofta som allt sträv går ut på att hålla det gående. Det kommer väl också av att vi befattar oss med så mycket som Herren själv inte önskar att hålla vid liv; och på många sätt kanske det har varit ett dödfött tilltag. Det som är fött av Gud segrar över världen. Det gäller inte bara oss personligen, men omfattar också Guds verk. Därför vill också allt som är fött av Gud i verksamheten bli stående. Det andra faller och går konkurs, och de må gärna ske. Men när vi således tvingar oss själv till att fortsätta med verksamhetssätt och verksamhetsmedel som inte fött av Anden, kan vi till sist få inbillat både oss och själva och andra till att tro att det är äkta saker. Och det är svårt att gå i konkurs, smärtfullt att göra sig av med ting som man älskar, även om dessa är döda. Det är ingen överdrift att säja att den religiösa aktiviteten i dag långt överstiger de andliga förutsättningar som är verksamma hos de kristna. Guds rikes träd är omfångsrikt i den del som är över jorden, medan roten—det osynliga livet—är spätt och litet grundfästat. Guds tanke med det hela är emellertid inte att trädet skall falla i en kommande storm, men att det skall skjuta djupare rötter nedtill och bära frukt ovantill. Det är Guds väg och tanke med sin församling.                                    

Översatt från norsk författare