Profeter och lärare är nyckelpersoner i församlingens liv

Vi ska se på två församlingar som vi läser om i Apg. 13: 1-3 och 1 Kor 1:1-16. Det gäller Församlingen i Antiokia och i Korint, som båda var lika men också olika.  I Antiokia, fanns det profeter och lärare. De hade ett rikt andligt liv och en värdefull gemenskap.

 Och nyckeln till detta rika liv berodde på att de hade profeter och lärare . Om dessa tjänstegåvor inte fungerar är det något som fattas i det andliga församlingslivet. Profeter och lärare. Dessa två tjänstegåvor kompletterar varandra på ett härligt sätt. Men det är tyvärr en del som inte ser detta. Läraren är den som undervisar och bär fram både nytt och gammalt ur skriften. Bibeln skall vara vårt rättesnöre . Gårdagen är lika viktig som tiden i dag. Vi blir rotade och grundade. Roten har liv i sig själv och suger upp näring från jorden. Rötterna ligger i historien. Och så har vi balans i de värden som upp igenom åren har blivit oss givet genom systrars och bröders erfarenheter. Läran är viktig. Och så var det profeter, hur är vår inställning till dem? Är vi lika begeistrade för profeterna? De är församlingens radar. De behövs för att vi skall ha det sunt och gott, och slippa att få några slitningar.  Det skall vara balans mellan undervisningen och profettjänsten.  Blir det bara lära blir det lätt stereotypt och rutinmässigt. Om det bara blir förmaning blir tungt. De måste vara variation, och harmoni i allt. Profeten är den smorde och omedelbare, som kommer med friska impulser. Det som frigör och förlöser, förvandlar och härliggör. Det blir atmosfär och liv. Halleluja.

I Antiokia fanns dessa två tjänstegåvor i full verksamhet. Där var det Gudsuppenbarelse och förlossning.  Den Helige Ande talade rakt in i gudstjänsten genom en profet eller genom profetiskt tal. Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till. De blev utsända av den Helige Ande. Det fanns en skapande andens atmosfär i församlingen, den får vi som Guds folk aldrig förlora, då kan vi försöka med vad som helst som ersättning, med det hjälper inte. Församlingen i Antiokia fastade och bad, och den Helige Ande talade genom sina redskap . Det viktiga i vår gemenskap är att vi gör andliga Guds upplevelser. Här är det viktigt med Andens smörjelse över profettjänsten så skriftens hemligheter blir levande för dem som hör, då skapas tacksägelse och lovsång i våra hjärtan. Men allt som har med ande att göra, såsom atmosfär, salighet, jubel och glädje, lidande, kamp, bön, alla dessa yttringar måste ha sin grund i Guds ord.  ”Här kommer undervisningen in.” Jesus sade; på denna klippa skall jag bygga min församling, han skulle inte skapa den men bygga . Det tar tid att bygga, och det finns en plan att följa . Här vill den helige Ande leda oss.   Korintförsamlingens ensidighet.  Här var det ingen brist på nådegåvor, det var en berikad församling där det profetiska var dominerande. Men så fattades det lärare som kunde ge dem undervisning. Hade de haft lärare som i Antiokia då hade församlingen varit sparad för mycket lidande och profeten och läraren kunde hållit dem i balans. Läraren håller församlingen i en nykter ställning genom undervisningen i Ordet. Den helige Ande leder alltid i enlighet med ordet . vännerna i Korint var som barn i Kristus, de behövde andlig mjölkmat. Församlingen i Korint saknade det församlingen i Antiokia hade, där fanns det profeter och lärare i en underbar förening. Vi ser att de fastade och bad och tjänstegåvorna och nådegåvorna fungerade . Atmosfären var frigörande och förlösande, och den helige Ande var utgjuten. Mönstret för församlingen som Gud vill att den skall vara. Allt måste vara med, både profeten och läraren, då skapas det en andens enhet och en andlig atmosfär. Vandringen i Anden. I Efesierbrevet ser vi profeten i de tre första kapitlen och läraren i de tre sista. I kap 4 ser vi förmaningen som kommer efter allt det härliga som är sagt om de vi har i Kristus. Nu skall det korrigeras. Ef. 4:1-3. Så skall vi tacka Gud för tjänstegåvorna, och hålla oss till Herren. Vi är många gånger så upptagna med de vi tycker bäst om och inte tycker. Kristus är inte delad. I Efesierbrevet finner vi sju grundläggande fakta för andlig gemenskap till alla tider. Det är tal om att bygga. Församlingen är som en verkstad. Och på en byggplats kan det se rörigt ut när de som efter hand skall vara med och färdigställa allt.  Grunden är lagd. Och på denna grund skall det byggas. Guld och silver de är kostbara tingen.  Guldet är kärleken och dess värme. Silver, försoning, genom uppenbarelse. Ta vara på Andens enhet, även om det kostar att underordna oss. Församlingen är den bästa platsen för växt och utveckling i varje kristens liv. Vår enhet bygger inte på att vi har samma syn i allt. Men vi växer ifrån det köttsliga barnsliga och kommer in i andens gemenskap genom profeten och läraren. Och genom andens uppenbarelse och Ordets vägledning smälter vi samman till en härlig andens enhet. Ska vi inte be att profeten får större rum och att nådegåvorna kommer i bruk, och att bönens ande får gripa oss, då tror jag vi ska få se härliga resultat av vårt gemensamma arbete för Herren.