Såsom han tidigare hade brukat göra.

Dan. 6:1–15.

Daniel gick aldrig på ackord, därtill var han allt för rakryggad. Vi vet hur svårt det kan vara att gå mot strömmen, då frestas man lätt till att ge efter för pressen

Att ta bort något av korsets anstöt för att rädda sitt eget skinn.

Eller vi kan frestas till att köpslå med vårt samvete, att vara mindre nogräknade, om vi tror att detta kan ge fördelar på ett eller annat sätt.

Men sådan var inte Daniel. Han hade varje dag sina tre bönestunder och stängde inte fönstret för att dölja att han bad.

Inte heller det brutala hotet om att bli kastad i lejongropen kunde stoppa eller skrämma honom.

Det är sådana som behövs i en tid som denna och som skapar respekt och vinner den tillit som är så nödvändig för att Guds rike skall gå fram.

Nej, Daniels tro var ingen lättköpt solskenstro, annars hade han nog låtit sig skrämmas. Det skall mindre till att skrämma många av oss, men han var trygg som ett barn i sin fars armar.

Mänskligt sett var detta en farlig dårskap, men Gud vare tack det är aldrig farligt och heller ingen dårskap att överlämna sig helt till Gud som är trofast.

Oavsett vad som sker, så är vi alltid i hans hand också när vi måste gå genom många prövningar.

Daniels segrande tro, och trons seger gjorde ett starkt intryck på den hedniske konungen.

Det vittnesbörd denne Beltesassar ger Daniels Gud kunde inte vara bättre sagt av någon profet.

Härmed befaller jag att man inom hela mitt område skall frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden som evigt förblir.

Hans rike kan inte förgöras, Hans välde har inget slut.

Han befriar och räddar, Han gör tecken och under på jorden. Han som har befriat Daniel ur lejonens våld.

Och denne Daniel steg i ära och makt, under persern Koresh regering.